här är lite bilder på mig!!

ibland kan allt kännas tungt och jobbigt,
ibland kan man behöva något som gör en glad
ibland kan man behöva påminnas om hur bra man är....
vem du än är, vad du än tror på, vad du än gjort så är du unik
därför så passar anti-jantelagen alla...

 

"Anti-jantelagen"
§1
Du ska tro att du är enastående!
§2
Du är värd långt mer än du tror!
§3
Du kan lära dig allt!
§4
Du är bättre än många andra!
§5
Du vet mycket mer än många andra!
§6
Du har mycket att vara stolt över!
§7
Du duger till allt!
§8
Du skall le och skratta!
§9
Du har någon som bryr sig om dig!
§10
Du har kunskaper att lära ut!

 

 

 

HEJ ALLA!!! ´åHÄRLIG DAG IDAG???

vaknade i morse och trodde att det var söndag, tack och lov var det söndag...
gick lång promenad och passade på att handla hem lite saker.. köpte en tvål som luktar blåbär
den luktar super gott. har även hunnit med att träna... nu ska jag dusch, kolla lite tv..
ikväll blir det att kolla på sex and the city 2....

har tänkt att läsa snabba cash, hoppas den är bra.....

Rasmus Seebach - Natteravn

så jäkla bra låt:)


seriöst denna serie borde ni se:
den går på tv4 komedi klockan 9 på vardagar:)

ta en kall öl eller ja det spelar ingen roll om den är varm, gå in i duschen med ölen(drick den ej) och börja duscha. när håret är blött så häll en del av ölen i håret. ta sedan schampoo i håret och skölj ur det med öl. ta sedan balsam i håret och sen skölj ur med vatten. funkar... jag lovar det... håret blir starkare och glansigare(luktar ej öl)... det är bra för håret....

varje fredag så är det samma ska, mitt rum ser hemskt ut och kläder överallt så jag städar, rummet blir fint och det håller sig till i alla fall hela helgen, sen samma sak nästa vecka... så här har det sett ut i minst 1 år;) kanske dags att bli vuxen på den delen med!! men i alla fall så nu sitter jag här torsdag kväll(typ kväll) och kollar på mitt rum och tänker shit fredag i morgon och mitt rum ser för jävligt ut.... jag fattar inte hur det blir så:
1- jag är aldrig hemma typ ju
2- när jag är hemma så kollar jag tv, datorn, tränar, sover
3- fortfarande jag är knappt hemma......

okej nu vet jag, kanske är dte för att jag typ aldrig är hemma som det blir så här..
för jag kommer hem byter om, slänger allt på golvet... gör det jag ska och sover, vaknar och går upp och jobbar
kommer hem och så vidare... dags att bryta alla mönster nu.... dags att föändra nu...
från och med måndag är det andra bullar som gäller....

jag har en plan vad det gäller utbildning...
dags att göra en plan om det andra- mitt liv... nej jag ska inte bli en annan person
ähh ni lär se;) vad jag menar...... så länge jag vet vad jag prata om så är det lugnt.....

hmm kanske dags redan nu att göra lite ändringar;) kanske städa idag.... nej faktum är att jag ska städa i morgon
alltså typ en del, sen på söndag ska jag göra storstädning och som sagt en storstädning varje söndag för att städa behöver man är bättre än städa varje fedag för att rummet ser för jävligt ut..och när jag jobbar så är det bara jobbigt att städa på fredagar....

hej hopp alla

hej alla... sitter här och gör ingenting,, nyss kollat på sista ugly betty och dame jag är besviken...
okej ja det är bara en serie jag vet, men i alla fall.... det skulle ju bli hon och daniel...
det är som med första boken i twilight serien på slutet.. nu kommer jag tro att det kommer en fortsättning...
ähh jag får läsa twilight och gråta men bli glad:)

ja jag och daniel hmm ja jag vet inte... jag vill verkligen inte förlora han.. vi får väl se...
andra killar: ha ha ha  hakommer dö ensam tror jag...

andreas: bra update där:) loggade in på msn och då skrev han:)
(daniel bli inte sur, du borde vara glad om jag är glad)
vi snackade lite om typ skola, vad vi gjorde och så.. kändes kul...
han berätta att han ska flytta ett tag och jobba... i norge.. norge.. hallå..
så ja jag vet inte.... alltså vi lär ju aldrig träffas igen(inte efter allt:( tråkigt nog)
men han var min vän och nu kommer vi aldrig snacka känns det som...
känns som vi säger hej då kanske.. vem vet... jag ska ju ta det lugnt, inte oroa mig så får ta det som det kommer... hade nog känts jobbigare om vi snackade mer som förra sommaren.. jag hoppas han får det bra i norge och hittar sig själv. som sagt vad som än händer så kommer jag vara hans vän.

nu till något annat jag måste stoppa amanda från att flytta till norge... skitungen har fått jobb där i oslo samma ställe som andreas... dame hon får inte lämna mig...

kram

förresten ugly betty avsnittet påminde mig om mitt liv lite... om andres.. hon åkte till london, han till oslo... fast det är jag som skulle åka och i verkligehten så kommer jag vara kvar och fatta noll och bli ensam utan ens mina två bästa vänner..

okej zandra skärpning nu........

varför blir jag så där jobbig så fort jag gillar någon.....
antingen blir jag typ jag bryr mig inte eller så blir jag super jobbig, det beror på hur killen är mot mig...
hatar när dom ger mig dissen för då blir jag jobbig...
kommer fan dö ensam.. ha ha :)

hej alla!!!!!

började snacka med daniel igen, men sen vet jag ej vad som hände men han blev sur...
saknar han, men allt blir ju bara fel där...
började snacka med en kille igår på chatten och dame vad kul det var:)
dock är han lite äldre än jag , men  men....

blääääää

mamma och lillebror på bilden.....

jag känner det
jag vet det
jag ser det
men jag nekar det
jag blundar för det
rädd för att förlora ängeln så nekar jag det...

i morgon börjar dagen med tidningar klockan 3, sen gå upp till hunddagiset kommer vara där själv
fram tills lunch och sen hem till kvällen för att umgås med familjen.
känns kul att få prova på att ta hand om hunddagiset själv ett tag... dom litar på mig:)
men det är inte så konstigt, jag 'r van att klara mig själv, klara av saker ensam...
i spanien när vi bodde på hunddgården(sos) där man skickar hundar till sverige... dom tar hand om hemlösa hundar.
fanns upp till 150 hundar ibland och där hade vi hundar uppe på gården, nere i en hundgården och i den största hundgården, med kennlar där burkade jag jobba(själv, eller ja ta ansvaret) och jag brukade mata hundar själv...
så en 12 åring var ute med hundar som var allt från jätte små till jätte stora, matade dom, städade burar.. så jag är
van:)
 men det känns kul att f¨å ta hand om hunddagiset... känns ansvarsfullt och vuxet liksom...
även om det i spanien var vuxet så känns detta annolunda, för här har vi ansvaret för någons hund, ansvar för dyra hundar, hundar som ja som någon äger... ansvaret för dagiset och så vidare....
ska vara ensam till lunch..... mycket är för att tidningarna kan ta längre tid men skitsamma.. jag ska vara där i alla fall...

här regnar det som tusan just nu... nej får äta lite och sen ta en l´ång promenad i stället....

hej alla.. jobbat och träffat amnada i dag:) snackade om allt möjligt som vanligt...
snackade om twilight i säkert en halvtimme:) ska träna och sen duscha.............



hur kommer det sig att det står stilla med att skriva när man mår bra???

hej hopp... sitter nej ligger i sängen och gör ingenting just nu...
kom på att om typ 1 månad börjar allt på allvar eller nja vecka 31 så börjar jag jobba på
hunddagiset riktigt ordentligt.. då blir det tidingar och hunddagis:)
men skönt att ha något att göra om dagarna.. nu jobbar man, jobbar, är ledig jobbar.. då
kommer jag jobba:) sen vecka 33 så är det dags för skola:)
den 20/8 klockan 13:00 kommer jag sitta i tärnas aula och inleda en ny fas i mitt liv:)
nervöst.... måste börja kolla upp buss/tågtider så man vet allt sånt... får mer info två veckor innan om
första dagen.... får se om det blir första gången vi ska sova över där.... eller om den dagen är någon gång efter...
vi får väl se:)
är nervös om jag kommer klara det, ska ju typ ha egna lektioner och sånt... pirrigt...
men nu ska jag sluta oroa mig och sen tänka på sånt jag kan göra något åt... om ni fattar:)

kram

♥♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥♥ ♥♥ ♥♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥
♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥♥ ♥ ♥♥ ♥

nej jag är inte kär....
vill vara det.. saknar känslan

hej alla sitter här och kolalr min facebook.. och shit det verkar som att hanna har skaffat kille:)
fick mig att bli deprimerad ju.. shit hon hinner vara singel ett litet tag och hittar kille och jag i 1 år men hittar ingen...
men är glad för hennes skull....
jag är glad att vara singel men samtidigt inte..
nej men skitsamma nu... jag ska vara glad för det jag har:)
jag är lycklig:)
ska se om Hanna har lust att vara med mig någon dag.. saknar henne...
meningen var att vi skulle på bio idag men jag har inga pengar:( men men


men nu ska jag dra ut en sväng... kram

hej på er alla. kom nyss hem från att ha jobbat.
det är varmt..

ibland vill man bara bort från allt.. alla som tror dom vet allt... samma sak varje dag..
kan inte allt bara få vara som jag vill för en gångs skull. är så trött på hela skiten liksom.
jag lever ett jäkla tråkigt liv, nej hallå man kan inte ens kalla det liv... samma sak varenda jäkla dag.
och vad gör jag ju jag drömmer mig bort.... mest är jag trött på att allt blir fel och inget rätt..
att medans jag sitter här i mitt pissiga rum och vill sova och slippa allt så sitter alla andra och
grillar, umgås, har normala liv, åker på semester..
ska jag verkligen leva så här tills jag dör????

hmmm

hej alla.... igår jobbade jag och slet.. idag r jag ledig....
det jag gillar med mina två jobb är att man blir trött på ett annat viss än när man är i skolan
eller när man jobbar med något annat.. och på hunddagiset så går man mycket, är ute mycket och man hinner
med att göra andra saker med.. som jag kommer hinna med att plugga fast jag kommer jobba mycket...

men nu ska jag dra ner på stan en stund och sen blir det att chilla i solen en stund innan jag drar ut
på långpromenad..... det dryga med att vara ledig är att jag aldrig vet vad jag ska göra....

har ont i huvudet.... föräldrarna bråkar som tusan... om allt möjligt, är så trött på dom.
önskar jag kunde ta mig härifrån och slippa dom... är så trött på dom.
allt handlar m deras förbannade hunddagis.... en liten del av mig önskar
nu att jag hade sökt till en utbildning där jag hade bott på skolan...
kommer jag någonsin komma härifrån...

jag är en tänkande människa.. jag tänker, analyserar och utvärdear allt:)
men jag har slutat analysera så mycket....
men jag saknar vissa saker i mitt liv.... minnen:)

ibland undrar man vart livet tar vägen....

jag lyssnar mest på musik som passar för mitt humör och hur jag mår.....








denna påminner mig om förra sommaren...:



jag skulle göra vad som helst för att spola tillbaka tiden, till förra sommaren..
få prata med andreas:)
nej jag skulle vilja spola tillbaka tiden till sommaren då jag sluta nian....

god morgon alla.... jobbigt när det är så varmt ute tycker jag, som att gå i en bastu hela dagarna.
i morgon är det jobb, jobb, jobb igen... vecka 29 blir det inge jobb förutom tidningarna
och inte vecka 30 heller.. vecka 31 blir det slit igen... och vecka 33 på fredagen då blir det
att åka till sala, till skolan(för andra gången) första gången som jag ska vara där som elev
eller student som man säger.. första gången jag ska träffa min nya klass:)
känns nytt och spännande:)

men nu har jag börjat tröttna på att vara singel...
visst det är skönt att:

• ha frihet
• kunna flörta
• bara tänka på mig
• slippa alla bråkn

men samtidigt så är det tråkigt att se alla som är kära man känner sig så ensam, saknar närheten
och att ha någon... men samtdigt så passar inte en kille in i mitt liv just nu, tror jag...
kanske är det så att jag ska leva ensam... eller så träffar jag någon och man anpassar sig:)
men en sak är säker och det är att jag tänker vara mig själv, när jag nu hittat mig själv helt.....:)

Kap 5

Hemma

Det är dags att åka hem och vara hemma ett tag. Jag har undvikit Andreas och jag vet inte hur det blir med Adam. Men jag vet att jag måste prata med Andreas. Men det känns som att Adam döljer något. Men det ska bli skönt att få komma hem ett tag. Det har blivit bestämt att jag ska vara med i skolan nu när jag är hemma. För tillfället sitter jag och väntar på att min mamma ska komma och hämta mig. Alla andra har redan åkt så det är bara jag kvar här. Jag vet inte om jag ska åka och träffa Andreas eller om jag ska låta det vara bara. Men jag längtar efter honom så otroligt mycket.

• Din mamma är här nu! ropar Dennis.

• Jag kommer! ropar jag tillbaks och springer ner för trapporna och hoppar in i bilen.

• Hej mamma, säger jag glatt och ler mot henne.

• Hej gumman, Ska du hälsa på Andreas?

• Kanske, svarar jag.

Mina föräldrar och Andreas föräldrar är kompisar. Andreas och jag är uppväxta tillsammans. Vi sitter tysta i bilen, tills mamma pratar om min lillebrors kalas, att jag ska till skolan, att vi ska in till stan och handla, gå till frisören, jag nickar och sitter tyst och lyssnar på mamma. Orkar inte prata eller tänka just nu. Efter en timmes körning är vi framme vid stan. Vi handlar och sen går vi till frisören. Mamma tycker jag ska färga mitt långa blonda hår, så jag klipper det och färgar det svart med slingor i. Mamma skrattar och säger att det passar mig bättre. Jag färgade blont när jag gick andra året i sjuan och sen blev det svart i åttan och sen i somras blev det blont igen.

Vi kör in till huset där min mamma bor. Johan som är mammas nya man och deras gemensamma barn kommer ut.

• Har du saknat oss? säger Elias som är den minsta.

• Klart jag har. svarar jag och lyfter upp honom. Sofia och Robin (tvillingarna som är 11 år) står i dörren med Hanna som är sju år.

• Jag fyller tre år i morgon, säger Elias stolt när jag sätter ner han i hallen.

• Jag vet! säger jag och kramar han. Jag hälsar på alla och Sofia följer med till mitt rum.

• Jag och Robin har egna rum nu. säger hon och ler.

• Det är bra. svarar jag och ler mot henne.

• Ja. fast det är ganska tomt utan han, säger hon och vi börjar skratta.

Jag packar upp och sen visar Sofia mig hur det ser ut i huset efter ombyggnaden. Typiskt mamma att alltid göra om. Pappa ringer på kvällen och frågar om jag ska komma till Uppsala där Andreas bor. Jag svarar att jag vet inte. Känns som att Tyresö och Östermalm räcker för tillfället. Pappa skrattar och säger att det är kul att jag slipper Södertälje i alla fall och han blir glad att jag kommer till honom och hälsar på. Jag ber pappa att hälsa Anna(pappas nya fru) och Leo och saga(deras barn) från mig. Dom ska komma på fredag och fira påsk med oss och sen ska jag med dom hem.

 

Det är måndagmorgon och jag sitter i köket och äter frukost. Elias sitter och slänger flingor på golvet och mamma springer runt hela huset. Jag väntar på att Josefin ska komma och ringa på dörren så jag kan dra till skolan med henne.

Jag rycker till av att det ringer på dörren, så jag går till dörren och öppnar.

• Kom in, säger jag och ler mot Josefin

• Hej baby! Det var inte igår, säger hon och kramar mig. Josefin kommer in och stänger dörren. Jag letar reda på mina skor och jacka och ropar:

• Mamma! Jag drar nu..

• Okey! Ha så kul. Och snälla sköt dig! ropar hon tillbaka. Jag ler och vi går ut.

Vi går sakta mot skolan och snackar om allt möjligt.

• Vadå, är du ihop med Adam? frågar hon.

• Nej! Svarar jag och tar fram mobilen. Ser att Andreas och Adam skickat. Jag suckar och lägger ner mobilen i fickan.

• Men har du snackat med Andreas? frågar hon.

• Nej... jag ska. svarar jag.

Hon fortsätter snacka om alla killar och fester, att Nicke inte synts någonstans. Men att Jonte, Nickes kusin som går i vår skola brukar hon se. Vi svänger runt hörnet och ser skolan. Jag suckar och tar fram ciggen och vi stannar. Josefin sätter på musik på sin mobil och sjunger med i texten.

• Fint du sjunger, jossan, säger någon. Jag och Josefin vänder oss om och ser Nicke och Jonte stå där.

• Hej! Säger vi och tittar på dom. Nicke ler mot mig och kramar mig.

• Äntligen hemma? frågar han. Jag skakar på huvudet.

• Nej eller ja men bara för typ två veckor.

• Alltid något, ler han.

• Ville du något? frågar jag.

• Nej, hörde att du var hemma så tänkte hälsa.

• Okey. Hej. Nu har du hälsat. Säger jag och drar med mig Josefin. Nicke tar tag i mig och säger:

• Natalie, ha inte så bråttom.

• Vi ska till skolan och vi har börjat.

• Jag har saknat dig. säger Nicke.

• Jaha. Hej då. svarar jag och vi drar.

• Är du sur på han? Frågar Josefin när vi går in i skolan.

• Nej, men jag har tillräckligt med problem, svarar jag. Hon nickar bara och vi går in i klassrummet.

 

Hela veckan var bara så skön, så härligt att vara hemma igen. Jag bråkade med Adam för han sa att jag skulle hålla mig borta från Nicke. Det var kul i skolan och jag åkte och hälsade på pappa på helgen. Men fredagen veckan efter så skulle jag åkt till gläntan men jag åkte inte dit på fredagen för skulle istället åka hem på söndagen. På fredagen så skulle jag vara med några kompisar men det slutade med att vi hamnade på en fest. Jag minns inte mycket när jag vaknade upp hemma hos Nicke.

• Men åh! vad är klockan? skriker jag och springer runt i rummet.

• Tyst! svarar Nicke.

• Vad hände igår?

• Vet ej. Kan jag få sova nu? frågar Nicke och sätter sig upp.

Han börjar skratta åt mig då jag försöker få på mig kläder och svara på sms vilket gör att jag ramlar.

• Natalie, du däcka så jag tog med dig hit, inget hände! säger Nicke. Jag nickar mot han.

Jag svär tyst för mig själv, typiskt mig att däcka med Nicke i närheten.

• Vad bra. svarar jag honom.

• Ja! jag vet hur du känner för Andreas och jag skulle aldrig såra Adam och sen så är du och jag vänner ju.

• Okey! Tack Nicke. Men vänta nu, vadå Adam? frågar jag.

• Ja. han är typ en av mina bästa vänner. svarar Nicke.

• Menar du Adam som är på gläntan?

• Ja! först fatta jag inte att det var dig han snacka om, men sen fatta jag det.

• Men vad tusan. Varför sa ingen något?

• Adam sa att han skulle säga.

• Men åh... det var därför han inte ville att jag skulle vara med dig.

Nicke skrattar. Sen berättar han alltihop. Att Adam är med i gänget och att dom funderar på att hjälpa Adam att rymma.

• Du kan ju följa med. säger Nicke.

• Aldrig!

• Tänk på saken. Säger Nicke.

• Andreas kommer aldrig mer prata med mig då. säger jag och sätter mig på golvet.

• Har du pratat med honom? frågar Nicke.

• Nej, Jag ska.

• Prata med han, åk till gläntan och bestäm dig sen. Du måste reda ut allt med honom.

• Adam då?

• Äh han klarar sig. säger Nicke.

• Men Adam skulle ju sköta sig. Säger jag och pluttar med munnen.

• Trodde du verkligen det?

• Vet inte. Men jag har lovat Andreas att sköta mig.

• Ha ha, den var bra Natalie, säger Nicke. Jag ignorerar hans sarkasm och frågar:

• När drar ni?

• Så fort vi fått klartecken av Adam, svarar Nicke. Vi rycker till av att min mobil ringer. Jag svarar:

• Hej!

• Natalie, var är du? Frågar Adam

• Hos Nicke, han har berättat allt. Jag ska till Andreas. Vi snackar sen.

• Förlåt. viskar Adam. ”Klick” jag lägger på.

Nicke skjutsar hem mig till min mamma och sen bokar vi biljett till Uppsala. Nicke följer med till tåget. Vi står där och väntar och små pratar lite. Nicke säger att jag ska vara lugn och att allt kommer bli bra.

• Tack för allt, säger jag.

• Lugnt, du är som en syster för mig, svarar han och flinar.

• Är Adam sur? frågar jag.

• Ja. men han får skylla sig själv. Skit i han nu. Åk till Andreas. Han kramar mig och jag kliver på tåget.

 

 

 

 

 

 

 

Kap 6

Andreas

Tåget åker och kör förbi hus och skog. Jag lutar mig tillbaka i sätet och tittar ut. Mamma har ringt och sagt att jag kommer, så Andreas skulle möta upp mig. Jag ska ringa han snart för jag är framme om ca en halvtimme. Jag blundar. Tar upp mobilen och ringer han.

• Hej! säger jag

• Hej! säger Andreas och låter glad.

• Jag är framme snart, säger jag.

• Jag åker nu! Förlåt för allt.

• Det är jag som ska säga förlåt. Säger jag. Men allt kommer bli bra nu Andreas.

• Jag hoppas det, säger han.

• Men vi syns snart då.

• Ja! hej då.

• Hej då. säger jag och lägger på. Snart dags då tänker jag.

Jag kliver av tåget och känner hur nervös jag blir. Men när jag får syn på Andreas och han kramar om mig så släpper allt och det känns så bra.

• Jag har saknat dig. säger jag och håller om Andreas.

• Trodde du hatade mig. säger han

• Nej. Förlåt säger jag och torkar en tår.

• Gråt inte. Allt är bra nu. säger han och tar min hand och så går vi mot hans bil.

 

Det är skönt att komma hem till Andreas för man känner sig alltid trygg där. Vi sitter och pratar med hans mamma ett tag innan vi går in på hans rum. Andreas får mig att berätta allt som hänt, så jag berättar om gläntan, om Adam och Nicke. Varför jag undvikit Andreas.

• Så Adam och Nicke känner varann?

• Ja. svarar jag och tittar på honom.

• Så hur känner du för Adam?

• Jag vet inte Andreas. Du och jag hade bråkat och då kom Adam och sen kom jag nära Adam. Men Adam ljög för mig.

• Men du gillar Adam?

• Ja. Men tänkte på dig jämt. svarar jag. Andreas ler mot mig nu.

• Så du gillar mig? frågar han, men frågan är mer ett konstaterande. Jag suckar och ler mot han.

• Klart jag gör.

• Hur mycket? frågar Andreas mig. Han ställer sig framför mig och tittar mig i ögonen.

• Jättemycket, nästan viskar jag.

• Jag trodde du undvek mig för att du inte visste hur du kände? frågar han.

• Jo, men nu vet jag.

• Vad bra! För vet du vad? Jag älskar dig. säger Andreas och innan jag hunnit svara så kysser han mig.

 

Jag vaknar med ett ryck och sätter mig upp i sängen. Tittar på Andreas som sover så sött. Jag tar ett djupt andetag och kliver försiktigt ut sängen. Andreas vänder på sig. Jag andades ut och tittar på han. Jag hittar mina rosa mjukis byxor som jag tar på mig. Jag smyger ut genom dörren och ner för trappan. Jag går bort till köket och ut till altanen där Emma som är Andreas syster står.

• Hej! Trodde ni sov. Säger hon och ler mot mig.

• Andreas sover. Jag vaknade nyss. Hade en mardröm. Jag tar upp en cigg och röker

• Så, vad är det mellan dig och min bror? frågar hon.

• Ja du jag vet inte riktigt. Har så mycket att tänka på. svara jag. Sen berätta jag om Adam,Nicke och deras plan att rymma. Emma tittade på mig.

• Jag är inte förvånad. Men om du gillar Andreas så är väl inte valet så svårt?

• Det borde inte vara det. svara jag.

• Natalie jag förstår dig. Jag var i samma sits som du när jag var i din ålder. Jag valde Peter och den bra vägen. Men tro mig jag saknar mina vänner och ibland kan jag ångra mig.

• Men Emma, du är gift och har barn ju.

• Jo. jag älskar dom. Skulle inte byta ut mitt liv. Men att lämna ens kompisar, att lämna det som en gång var tryggt är svårt. Men Natalie gör ett bra val. Säger hon och ger mig en kram. Vi går in och jag går in till Andreas. Han vaknar till när jag stänger dörren.

• Var har du varit? Frågar han och sträcker ut armarna. Jag lägger mig i hans famn och säger:

• rökte och pratade med Emma.

• Åh är hon här? Vad kul!

Jag skrattar och vi börjar prata om gläntan. Andreas frågar när jag ska komma hem igen. Han berättar att dom kanske ska flytta in till Tyresö. Jag blundar.

• Jag vet inte riktigt. Blir väl till sommaren. Det ska göras en ny utredning och sen ska det tas ett nytt beslut. svarar jag.

• Hoppas du får komma hem snart. Viskar han i mitt öra. Jag kysser honom, mest för att få slut på samtalet.

 

 

 

 

 

 

 

Kap 7

Rymningen

Jag har varit hos Andreas i nästan en vecka. Det är fredag och jag ska åka till Gläntan. Andreas ska skjutsa mig dit. Jag har sagt att han inte behöver, men han vill. Så fredagmorgon sitter vi i Andreas bil.

• Hur blir det med oss? frågar Andreas och tar min hand.

• Andreas, jag älskar dig. Men jag måste få i ordning på lite saker.

• Lugnt. Jag kan vänta. Säger han och ser mallig ut.

Jag sväljer och blinkar bort tårarna. Det gör så ont att jag måste välja, att jag kanske måste såra killen jag älskar. Visst, valet borde vara lätt, men det här handlade om killen jag älskade och sen Nicke som är en av mina bästa vänner och sen Adam. Jag suckar när vi svänger in till Gläntan.

 

jag och Andreas kliver ur bilen och Jenny kommer springandes mot mig.

• Hej! skriker hon och kramar mig.

• Hej! viskar jag tillbaks.

• Vi trodde du rymt. skrattar hon. Jag ler, oj om hon bara visste.

• Ha ha nej då.

• Vem är han? viskar hon i mitt öra.

• Andreas. Säger jag.

• Oj oj...

• Andreas detta är Jenny, Jenny detta är Andreas, säger jag och dom skakar hand.

• Adam är sur. säger Jenny när vi går mot huset. Andreas kväver ett skratt och jag tittar på honom.

• Jaha! Men jag är sur på honom, säger jag och öppnar dörren.

• Han är sur för att du var hos Andreas, säger hon.

• Okey!

Jenny fattar att ämnet är slutdiskuterat. Vi kommer in i matsalen där alla sitter. Adam får syn på mig och Andreas. Han reser sig och går.

• Han har ingen rätt att vara sur, säger jag till Andreas.

• Skit i han. svarar Andreas mig.

 

Andreas stannar hela dagen och jag brister ut i gråt när han åker. Jag sitter på mitt rum när Adam kommer in.

• Din pojkvän var trevlig, muttrar han mot mig.

• Lika trevlig som din bästa kompis Nicke. svarar jag.

• Natalie, jag kan förklara.

• Jag vill inte höra Adam.

• Så du ska bara skita i mig och ta tönten.

• Jag älskar Andreas,

• Du och jag då?

• Du ljög och jag har alltid haft känslor för Andreas.

• Men Nathalie snälla. Följ med. Jag tittar på honom, orkar inte spela förvånad. Jag bara suckar.

• Vi får se. svarar jag.

• Så du överväger det? Trots Andreas? frågar han.

• Mm. Hej då, Säger jag och kör ut Adam från mitt rum, orkar inte bråka med han.

 

Dagarna som går så planeras det för rymningen och min utredning pågår. Adam och Nicke tjatar på mig. Jag pratar massor med Andreas. Gråter mig till sömns på nätterna. Allt känns upp och ner. Till slut kommer Nicke med ett förslag. Jag ska följa med när Adam rymmer(vilket är nästa lördag) och sen ska jag möta Andreas och sen bestämma mig. Jag fattar inte planen riktigt men beslutar mig för att det blir bra.

 

lördag eftermiddag:

Det är lördageftermiddag och Adam sitter och berättar hur rymningen kommer gå till, vilket får mig att åter börja fundera på hur jag ska göra.

• Vi kommer att säga att vi ska gå provvandring inför vandringen. För det för att vi kan ta med oss saker. Sen går vi runt i skogen så vi kommer till vägen, där Nicke hämtar oss. Därifrån åker vi till gömstället, säger Adam.

• Låter bra! Men Andreas då?

• Vi får mobiler så du kan kontakta honom. Bestämma tid och plats och så att inte polisen kommer dit. När vi sedan kommer dit så kan du antingen åka med han eller med oss, svarar Adam. Jag nickar bara till svar och tittar sedan bort.

• Natalie, det kommer ordna sig. Vi finns här för dig.

• Jag vet, viskar jag.

Men jag vill inte välja bort någon och jag vill inte vara på det här skit stället. Fan. Jag sparkar till väskan som står på golvet.

Vad har jag för val, att svika Andreas men att slippa allt skit och kunna vara mig själv. Eller att välja Andreas och slippa leva på rymning, slippa all knark och bråk, Jag suckar. Adam tittar på mig och skrattar. Jag tittar surt på honom. Vi går ner till dom andra och kollar film.

 

Lördagen efter:

Jag har precis pratat med Andreas och Adam har sagt att vi ska ha provvandring, vilket fick Daniel och Joel att börja skratta, men dom tyckte det var en bra ide. Vi skulle vara tillbaks till middagen bara hade dom sagt.

• Kommer du? frågar Adam och tittar på mig.

• Ja! säger jag och vi går ut genom dörren.

 

 

Jag har lämnat brev till folk på mitt rum. Vi skyndar oss igenom skogen och kommer ut på vägen. Jag ser Nickes bil komma körandes. Han bromsar in och vi hoppar in. Vi kör till gömstället där vi får mobilerna. Men det tar några dagar innan jag kan kontakta Andreas. Jag sitter på Kims(Nickes storebror)kontor och lyssnar på när dom pratar.

• Adam ska ni hålla er gömda för alltid? frågar Kim.

• Nej för fan! Dra utomlands eller något. Vi får se. Det löser sig.

• Jo! men ville bara veta, säger Kim.

• Natalie hur är det? frågar Nicke.

• Det är bra, svara jag.

• Just fan. Förlåt. Men jag ringde Andreas och förklara allt. Han är inte sur, saknar bara dig. Han väntar på att vi ska bestämma när vi ska träffas. säger Kim och ser skyldig ut.

• Va! allvar, skriker jag och flyger upp ur stolen.

• Förlåt, viskar Kim. Jag nickar.

• När vill du bestämma? frågar Nicke.

• När vill ni veta? frågar jag.

• Snart. För ska du vara kvar så drar ni utomlands, säger Kim och dricker en klunk ur glaset.

• Natalie, jag fattar om du inte vill detta, säger Nicke och Adam.

• Jag vet inte. Men säg att jag träffar Andreas om tre dagar, säger jag.

Den kvällen mår jag riktigt dåligt. Känner hur saknaden av Andreas gör sig påmind, minns hur Adam alltid blev lycklig av mig. Men så slår tanken mig, tanken som ska göra att jag kan bestämma mig. Oliver. Jag måste till hans grav. Jag reser mig upp ur sängen och letar reda på Nicke. Jag förklarar för Kim och Nicke om min tanke. Dom lyser upp och kör mig direkt till graven. Jag ryser till när jag kliver ur den varma bilen. Jag hatar att vara på kyrkogården. Jag hatar verkligen att gå till olivers grav. Jag saknar honom så otroligt mycket. Men hans grav får mig att minnas hur allt en gång varit. Ute så är det kallt, regnar och blåser. Jag knäpper jackan och skyndar mig fram mellan gravarna. Jag Får syn på Olivers grav. Jag slår mig ner på marken.

1. - Oliver, jag behöver dig, jag vet inte vad jag ska göra. viskar jag ut i mörkret.

Jag vet att det låter som jag är galen men det är som att Oliver är där. Att bara sitta där och minnas allt, att se och höra Olivers röst ger mig en stor tröst. Som att han finns där fast han är borta.

Jag sitter en lång stund där. Går mot bilen och jag har tagit ett beslut.

- Nathalie har du beslutat? frågar Nicke när jag sätter mig i bilen.

- Ja! svarar jag. verken Kim eller Nicke frågar mer.

1. Dom vet att jag kommer göra det som blir bäst för mig.

2. - Du ska vet att vi kommer alltid finnas för dig. Säger Kim och ler mot mig.

Jag nickar mot han. Vill bara sova, vill bara att tre dagar ska ha gått. Det är dags att gå framåt nu.

 

 

 

Kapitel 8

Epilog- valet!

Det har gått tre dagar och vi sitter i Nickes röda Volvo och tittar ut, väntar på att den svarta BMW ska komma in körandes. Nicke tittar på mig och jag ler eller ja, jag försöker le. Adam som sitter i baksätet skruvar på sig.

• Sitt still, säger Nicke irriterat och tittar på Adam.

• Men kan han komma eller? frågar Adam.

• Han kommer snart, säger Nicke.

Jag tittar på Adam och suckar. Jag känner hjärtat slå hårt. Det är fem veckor sen jag var hos Andreas och två veckor sen jag prata med honom. Jag saknar hans röst, hans värme och ja hela han. Adam har tjatat och tjatat om att han vill veta vad jag valt, men jag har inte sagt något. Jag sitter där och tittar ut. Jag ska gå ur bilen när han kommer, prata med honom och sen sätta mig i antingen den svarta eller den röda bilen. Som en dålig film tänker jag och ler för mig själv. Så hör vi en bil köra in, en svart BMW. Jag kommer på mig själv med att le och rodna. Nicke tittar på mig.

• Vad som än händer och vad du än väljer så kommer du alltid ha en plats hos oss. säger Nicke. Jag kramar om honom och går ur bilen.

• Vad vet du? hör jag Adam fråga när jag stänger bil dörren.

Andreas kliver ur den andra bilen och går fram mot mig. Han slår armarna om mig och då släpper all oro och jag börjar gråta.

• Jag vet att du valt och jag vet inte vad du valt, men Natalie jag älskar dig och även om du sätter dig i Nickes bil igen så ska du veta att jag kommer vänta på dig, säger han och jag ser hur tårarna rinner från hans kind. Jag torkar tårarna och kysser honom.

• Jag älskar dig med, svarar jag han och vi står där tysta och håller om varann.

Det har slutat regna och jag ser solen spricka fram genom dom grå svarta molnen. Jag känner att det är dags. Tydligen gjorde Andreas det med för han kysser mig och går och sätter sig i sin bil. Jag tittar på bilarna och suckar tungt. Tar ett par djupa andetag och går till en av bilarna. Sätter mig och bilarna kör i väg. Jag tittar ut och ser solen lysa på bilen. Jag har gjort mitt val.

 

Slut!

 

hej alla... sitter här i värmen och funderar på att ta en kall dusch.. men först ska jag ut och gå en lång promenad
och sen gå förbi affären på hemvägen, sen träning, sen dusch.....

idag har jag bestämt mig för att verkligen sätta igång med träning och så...
något jag skjutit upp... men nu jäklar....
mitt mål är att till nästa sommar alltså om 1 år:

• väga mindre
• kunna ha kläder som jag lagt undan
• må bättre fysiskt/psykiskt
• orka mer
• dragit ner på läsk/chips(kanske äter det högst 1 gång i veckan)

det mesta jag vill är att bli hälsosammare.....

Kapitel 1

Ankomsten

Jag tittar ut genom fönstret på bilen, regnet smattrar mot rutan och jag suckar tyst, tittar på min pappa som kör bilen. Han har polisuniformen på sig och han ser sliten ut. Han drar handen genom sitt svarta hår. Han tittar på mig och ser bekymrad ut, men till slut säger han:

- Jag vet att du inte vill hit, men vad ska vi annars göra?

- Inte vet jag,svarar jag och tittar ut. Jag vill ju inte vara här, men inte vill jag vara hemma heller. Jag försökte sköta mig när jag kom hem från sommarlovet men som sagt det gick ju inget bra. Olivers sista ord till mig innan vi skildes åt den där kvällen dyker upp då och då.

• Natalie, jag finns här för dig och allt kommer bli bra.

Jag torkar tårarna som rinner ner för kinden. Jag sväljer och skakar av mig alla minnen. Jag är dottern till en polis, jag är flickan som borde sköta mig. Jag har aldrig haft höga krav på mig, så vad gick fel? Att jag började trotsa var mycket för att ingen såg mig. Jag var flickan som ingen såg. Jag kan fortfarande minnas pappas besvikna min första gången polisen hämtade mig för att jag var för full. Den enda som alltid såg mig var Andreas. Nickes gäng såg mig bara när jag betedde mig fel och så var det med mina föräldrar med. Men Andreas han fanns alltid där, men jag har svikit honom med.

• Framme, muttrar pappa när vi svänger in till Gläntan.

Jag tittar på det stora vita huset och ryser till. Pappa parkerar bilen och jag kliver ur polisbilen och slänger ryggsäcken över axeln, jag smäller igen dörren och går upp mot huset.

- Din mamma kommer snart med dina saker. säger pappa som går ur bilen.

Jag nickar och skyndar mig in för att slippa bli så blött. Egentligen älskar jag hösten när det regnar och blåser. Det blir så mysigt, men inte idag.

• Hej Natalie, säger Michael glatt och ler mot mig.

• Hej, muttrar jag surt.

• Så var det inte du som aldrig mer skulle sätta din fot här? Frågar Michael. Jag ignorerar hans fråga och går mot trappan upp till rummet.

• Jag får samma rum va? frågar jag

• Ja då, svarar Michael.

Jag tittar ut genom fönstret. Musiken dånar och överröstar regnet och blåsten. Jag tittar på rummet och suckar. Visst, rummet är litet men mysigt. Men jag vill inte vara här. Jag vet inte var jag vill vara. Jag vill bara att allt ska ta slut. Att jag slipper mardrömmarna, slippa känna att allt känns fel, jag vill bara få leva.

Nu är jag här igen, med alla andra snorungar som råkat illa ut, med alla som analyserar allt, med psykologer och alla samtal. Jag kastar kudden jag haft i knät i väggen och reser mig från fönsterbläcket. Jag lägger mig på sängen och låter tröttheten ta över.

Någon timme senare knackar Daniel på dörren.

• Natalie, din mamma är här nu,säger han och stänger dörren.

Jag reser mig från sängen och går ner. Dennis visar mig vart dom andra är. Jag kliver in och sätter mig på en av stolarna. I rummet sitter mina föräldrar, Daniel och så en jag inte känner igen. Psykologen har långt blont hår och jag tycker hon liknar Pernilla Wahlgren. Jag ler för mig själv.

• Jag heter Olivia och jag ska vara din psykolog, säger damen jag inte känner.

• Okej. Trevligt, svarar jag artigt. Men var är Michael, min gamla psykolog? frågar jag.

• Michael och jag ska vara dina handledare istället, men han är ledig idag. svarar Daniel.

Jag nickar bara. Alla börjar prata men inte jag. Jag sitter tyst och sakta men säkert försvinner ljuden bort. Jag förlorar mig in i min egen värld, den trygga världen, där man aldrig bli sviken.

• Så hon ska vara här tills jul? frågar min mamma. Jag tittar på henne.

• Ja, sen får vi se, säger Daniel.

Mina föräldrar nickar och tydligen ska dom åka nu. Jag är för trött för att ens bry mig så jag säger hej då och försvinner upp på mitt rum. Tio minuter senare sover jag.

 

 

 

Kap 2

Hur allt gick till!

Allt började när jag slutade sexan då pappa gifte om sig och sedan mamma. När vi började sjuan så lärde vi känna Nicke och hans brors gäng. Sjuan gick inte speciellt bra. Jag hade fått veta att jag skulle få gå om sjuan. Men det var efter en fest där Sara blev mördad som jag började sköta mig. Jag var på fest och försökte stoppa killarna men dom slog mig medvetslös så jag hamnade på sjukhuset. Jag vaknade upp på sjukhuset och mamma berättade vad som hade hänt. Som tur är slipper jag att åka till rättegången, dom hade tillräckligt med bevis ändå. Men jag hade hellre gått på rättegången än gått på min bästa väns begravning.

 

Andra året som jag gick i sjuan så skötte jag mig, men eftersom jag skötte mig så hörde jag inte av Nicke. Men Andreas och Oliver fanns där för mig. Så att sköta skolan, gick jätte bra fram tills de nästan var sommarlov då Oliver åker in på sjukhuset för att ha svimmat. Det visar sig att han har cancer. Men jag sa till oliver att jag alltid fanns för han. Men dagen efter när jag skulle till skolan så ringer olivers mamma och berättar att han tagit självmord. Jag kan liksom inte förstå hur han kunde lämna mig. Jag vände ryggen till åt Andreas. Men Nicke, som jag och Sara lärde känna, ja han och hans gäng tar hand om mig.

När skolan började igen(började 8an) så skolkade jag och gjorde allt för att slippa tänka. Men allt funkade bra, om man nu kan kalla det bra att jag var på konstiga fester jämt, hänger med ett gäng som säljer droger och slåss, jag började röka och slåss själv. Provade droger och blir en del av Nickes gäng. Hos psykologerna sade jag inget. Jag fick höra att om det inte blir bättre så skulle jag hamna på ungdomshem. Men eftersom jag inte gjort något allvarligt och jag började sköta mig så blev det inget med det.

 

Men när sommarlovet kom så hamnade jag på en fest och efter att ha druckit för mycket så känner jag att jag inte orkar mer. Jag sade upp kontakten med ”gänget” och försökte vara duktig. Men då jag en dag hittaade ett kort på Oliver, Sara och mig inser jag hur dåligt jag mådde. Det jag minns sen är att jag vaknade upp på sjukhuset och mamma skällde på mig för att jag tagit en överdos med amfetamin. Socialstyrelsen är inblandade nu och det har bestämts att jag ska till ett ungdomshem.

Efter mitt självmordsförsök så visste jag inte vad jag skulle göra, allt blev liksom upp och ner. Jag spenderade sommarlovet på Gläntan, men fick åka hem när skolan började. Men det gick inge bra hemma, bråk med allt och alla.

• Ja sen hamna jag här igen, säger jag och tittar på Olivia. Hon nickar mot mig och ler.

Det känns skönt att prata med Olivia, hon berättar saker om sig själv och frågar inte varför hela tiden. Hon lyssnar och frågar bra frågor.

• Men vad hände med Andreas då? fråga Olivia

• jag sa att jag hatade han och vi bråkade och det var väl därför jag försökte ta livet av mig, svarar jag.

• Ska du prata med han?

• Vet inte. Får väl se när vi träffas.

Hon ler mot mig och vi bestämmer en ny tid vi ska träffas på. Jag ler och går ut därifrån. Jag kan liksom inte fatta att det snart är jul. Det är fullt med snö överallt och det är minusgrader ute, fast idag snöar det. Jag springer in och möter Jenny i dörren.

• Ska vi spela biljard? frågar hon och går mot trappan som leder ner till klubbhuset som vi kallar det.

• Klart vi kan, säger jag och går efter henne.

Jenny är en av dom som bor här, hon och jag har blivit riktigt bra kompisar här. Det är fem stycken med mig som bor här och sen är det några som kommer och träffar psykologerna och vissa som bara går i skolan här och några som bor här ibland. Men det är jag, Jenny, Krille, Sebastian och Jake. Krille och Sebastian är två killar som tror att dom är så tuffa, men Dennis som jobbar här ja han vet att killarna inte är så tuffa. Jake han sitter i rullstol, han går i skola här och bor här vissa dagar. Han hamnade här för att han var så trött på sitt liv och han blev mobbad. Här trivs han jätte bra och är den som håller samman alla. Det är faktiskt skönt att vara här, men jag vet att om två veckor ska jag hem.

Kap 3

Mötet

• Ursäkta mig, men vem är du? säger jag och tänker att jag är ju den enda som är förutom personalen. Killen vänder sig om och säger:

• Varför bryr du dig? Seriöst, lägg dig inte. Han tystnar och tittar bort.

• Sorry, jag heter Adam. Vem är du? säger han efter en stund.

• Natalie,säger jag och ler mot han. Jag ser att han har en piercing i ögonbrynet. Han nickar och frågar var alla är. jag förklarar för han att alla som bor här är iväg och personalen har möte.

• Men vad gör du här? frågar jag och tittar nyfiket på han.

• Jag ska bo här, säger han och drar handen genom sitt korta, bruna hår. Jag bodde här förut men sen förra våren rymde jag och ja det är en lång historia.

• Så du är den Adam, säger jag. Han tittar på mig och rynkar på ögonbrynen.

• Vad menar du? frågar han.

• Ja, men alla som bor här har snackat om en Adam som bodde här, var supercool och slog ner alla. Sen rymde han och hamnade i fängelse. Men tydligen inte, säger jag. Adam skrattar och svarar:

• Jo, det är nog mig dom pratar om, fast jag hamnade inte i fängelse utan på ungdomshem där man var inlåst. Jag var där hela sommaren i stort sett, sen flyttade dom mig till ett annat ställe. Var hemma på julen och nu är jag här. Jag skötte mig och hamnade här, säger han och skrattar

• Men om du skötte dig, varför fick du inte stanna hemma? frågar jag.

• För att min utredning inte är klar, svarade han. Jag tittar på och nickar.

• Men varför är du i skolan? frågar han och skrattar. Jag tittar surt på honom och svarar att jag hade tråkigt och ville få lite gjort med skolarbeten. Han fortsätter skratta och hämtar sin mattebok. Efter några minuters tystnad svär Adam och stänger igen boken.

• Går de inget bra? frågar jag

• Nej! säger han och ser sur ut. Jag reser mig från stolen och sätter mig bredvid honom och försöker hjälpa honom med matten.

Några timmar senare så kommer Daniel in.

• Vill ni ha mat? frågar han och tittar på oss. Vi nickar och reser oss upp.

• Har ni haft kul? frågar han

• Klart vi har, säger Adam och ler. Jag skrattar och vi går in i huset.

 

Efter maten bestämmer jag och Adam att vi ska ta en promenad. Vi går och snackar om allt möjligt. Jag berättar om hur jag hade det innan jag kom hit och Adam berättar om sig själv. Han berättar att när han var tretton år och så slängde hans pappa ut honom och hans bästa kompis blev misshandlad av ett gäng invandrare. Han berättade om hur han kommit med i ett gäng, men att allt spårat ur då han försökte hämnas. Adam påminner mig lite om Nicke, fast Adam hade haft det värre. Jag kan inte förstå riktigt att Adam varit inblandad i inbrott, masshandlingar, med mera.

• Jag har försökt att lämna allt bakom mig massor med gånger, men har alltid hamnat där igen, säger han och tittar på mig.

Jag nickar lite lätt och vi fortsätter gå. Det visar sig att Adams dröm som återkommer är nästan lika som min. Adam tröttnar på att snacka så vi går tysta tillbaka.

 

Några dagar senare så är det ett möte på gläntan, där mina föräldrar och Adams föräldrar är med. Vissa i personalen är oroliga för att jag umgås med Adam. Men då mina föräldrar får träffa Adam så säger dom att Adam och jag är nog bra för varann.

• Natalie! skriker Adam och bankar på dörren..

• Det är öppet! ropar jag och Adam kliver in genom dörren. Han slår sig ner på sängen och flinar.

• Dina föräldrar tyckte om mig, säger han och drar handen genom sitt kort klippta bruna hår. Jag räcker ut tungan åt honom och skakar på mitt långa hår.

• Ny piercing i tungan? frågar han.

• ja. Jag fick den av mamma, svarar jag

• men mina föräldrar gillar alla killar som smörar för dem, säger jag och Adam ger mig en sur blick.

• Ha ha super kul. Ska vi kolla på film?

• Vadå för film?

• Sagan om ringen? frågar Adam medan vi går ner. Jag nickar och springer före han.

På måndagen kommer de andra som bor här. Jenny får ha möte och träffar med sin handledare och psykolog nästan varenda dag för att hon hamnar i bråk med Adam hela tiden. Sebastian och krille är överlyckliga, tycker det är coolt att den omtalande Adam är här. Dom springer efter honom som ett par små flickor som träffat på deras idol. Jake är superglad att Adam är här. Roligt nog så är Adam nästan som Jakes slav och kör runt honom i rullstolen hela tiden.

• Seriöst Adam, varför är du så jobbig? skriker Jenny och jag håller på att tappa glaset i golvet. Jag hör hur Adam öppnar sin dörr på övervåning.

• Seriöst Jenny, säger Adam och försöker härma Jenny ljusa röst. Varför finns du?

• Jag hatar dig! skriker Jenny och smäller igen dörren.

• Är dom igång nu igen? frågar Dennis. Jag tittar på Dennis och ler.

Han är den som alltid jobbar. Han lagar mat, följer med på utflykter och han är den man alltid kan prata med.

• Verkar inte bättre svarar jag och suckar. Dennis skrattar och försvinner in i köket. Jag går upp till Jenny och slår mig ner på hennes säng.

• Måste du bråka med Adam? frågar jag. Jenny tittar surt på mig.

• Men varför måste han vara här? Du försvarar bara honom för att du är kär i han.

• För det första så har Adam rätt till att vara här och för det andra så nej jag är inte kär i han, svarar jag. Jenny pratar på om hur elak Adam är men jag har slutat lyssna, för i mina tankar så är jag långt borta.

• Men hallå Natalie är du där? skriker Jenny och ruskar om mig.

• Öh ja, svarar jag.

• Ha ha du tänkte på Adam, säger Jenny och tjuter av skratt. Jag börjar också skratta när hon härmar Adam och låtsas att hon gör en kärleksscen.

• Vad håller ni på med? frågar Adam som tittar in.

• UT! skriker Jenny och kastar sig mot dörren och helt plötsligt så är bråket i gång igen.

På natten kommer Adam som vanligt in till mig och vi sitter och pratar. kan liksom inte fatta att tiden går så fort här och om någon vecka är det dags att åka hem ett tag. Men jag vet inte om jag är redo att åka hem igen. Men jag vet ju i alla fall att jag ska stanna här ett bra tag. Men på sportlovet blir det att åka hem.

Kapitel 4

Kärlek eller kompisar?

Jag måste ju säga att tiden gick otroligt fort och utan att vi ens vet ordet av så var det sportlov. Det var dags att åka hem ett tag. Jag skulle först vara hos min pappa och sen min mamma. Det fungerade bra att vara hemma och jag kom till gläntan på onsdag kväll. Men då jag haft drömmen nästan varenda natt sen jag åkte hem så fick jag ha samtal med min psykolog Olivia. Vad jag inte visste var att Adam hade kommit till Gläntan när jag hade samtal. Men tydligen så hade han hamnat i något bråk så han fick sitta i möte hela kvällen. Jag hade börjat bli sjuk så jag gick och la mig.

 

Klockan ett på natten kommer Adam in i rummet och släpar med mig ut för att röka. Vi står där ute och kollar på snön som vräker ner. Adam snackar om att det ska bli snöoväder. Jag lyssnar knappt på han. Som vanligt så hamnar mina tankar på annat håll. Min pappa brukade alltid säga att jag var en drömmare och att jag hade en otrolig fantasi. Adam stod och pratade på och jag var långt inne i mina drömmar.

• Tror du det? frågar Adam och puttar på mig. Jag fattar ingenting men säger:

• Ja då, det låter jättebra. Adam skakar på huvudet.

• Du lyssnar ju inte. säger han. Jag ler mot honom och vi går in.

• Du hamnar alltid i din egna värld, säger Adam.

• Du får det att låta som att jag är sjuk i huvudet, säger jag och tittar på honom. Adam skrattar och får till slut ur sig:

• Jag trodde du var det, säger han och slänger sig på min säng. Jag kastar en sak på honom och grimaserar.

• Har inte du en egen säng? frågar jag honom.

• Jo, men den är inte lika skön och där har jag ingen slav, svarar Adam glatt och ber mig sätta på musik.

• Jag är inte din slav, säger jag.

Men eftersom jag vill ha musik på sätter jag på en Kent skiva. Medans musiken strömmar ut genom högtalarna så lägger jag mig bredvid Adam. Jag blundar och lyssnar på musiken, känner hur musiken dunkar i mig. Jag hör hur Adam sjunger med i låtarna. Först låter det irritreande, men sen blir hans röst en del av musik. Jag känner hur tröttheten sjunker in och innan jag vet ordet av så sover jag.

 

Jag vaknar med ett ryck och sätter mig upp i sängen. Adam lägger sin hand på min axel och jag skriker till.

• Lugn, det var bara en dröm, viskar Adam. Jag försöker lugna ner mig och tittar på honom.

• Varför kommer drömmen tillbaka? frågar jag Adam

• Har du pratat med Olivia om den? frågar Adam

• Ja. Hon sade att det är bra att jag drömmer om sånt som har hänt så jag kan bearbeta det, svarar jag.

Adam vet vad jag pratar om för han brukar ha liknade dröm som handlar om det som hänt i våra liv. Första dagen Adam kom hit så drömde han sin dröm och jag min och jag mådde så dåligt efter att jag skulle gå ut och då mötte jag Adam.

• Vill du gå ut? frågar han mig. Jag skakar på huvudet och reser mig upp.

• Jag mår bra, säger jag och tittar ut genom fönstret. Adam står bakom mig.

• Okej! Vill du att jag ska gå? frågar han.

• Nej! Fast Daniel kommer inte bli glad att du är här, svarar jag och vänder mig mot Adam. Han ler mot mig.

• Låt han bli sur. Hur skulle han kunna veta att jag är här? frågar han.

• Han vet ju allt, svarar jag.

Adam skrattar. Jag ska precis säga åt han att det kommer bli problem, men innan jag hinner säga något så kysser han mig.

• Jag vet att det kommer bli problem nu, viskar han i mitt öra. Men kan jag hjälpa att jag fallit för dig? frågar han. Jag skakar på huvudet och han kysser mig igen.

• Vill du att jag ska gå nu då? frågar han och ler. Jag skakar på huvudet.

 

Jag minns inte att Adam gick, men när jag vaknar är han inte där. Men på fönsterbläcket ligger en papperslapp. Jag reser mig ur sängen med ett leende på läpparna. Tar lappen och läser:

Tänkte att det var bäst att jag gick! Men du ska

veta att allt jag sa igår var sant.

Kram Adam.

p.s jag sa ju att det skulle bli snöoväder:)

Jag skrattar och tittar ut, jodå Adam hade rätt. Jag byter om och går ner till matsalen. Dennis och Adam sitter där och äter frukost.

• Vilka är det som jobbar idag? frågar jag

• Ja, nattpersonalen sitter i morgonmöte med Jonathan och Karin så jag antar att det är dom som ska vara här idag, svarar Dennis och ler. Jag nickar och sätter mig mitt vid bordet. Jag tar fil och flingor.

• Sovit gott? frågar Dennis

• Ja då. Hade drömmen igen, men annars sov jag bra. Svarar jag. Adam tittar upp från tidningen och möter min blick.

• Inga monster då? frågar han och skrattar.

• Jo, men den var så ful att jag bara skratta och då gick den. Svarar jag och ler. Dennis skakar på huvudet och fortsätter läsa sin tidning. Efter ett tag reser sig Adam upp och tittar på mig.

• Ska prinsessan med ut? frågar han och går mot dörren. Jag följer efter. Vi går ut på altanen och röker. Adam ställer sig framför mig och kysser mig.

• Fint brev, säger jag och tittar på honom. Adam skrattar och ställer sig bakom mig och håller om mig. Jag slingrar mig ur hans grepp och ställer mig mitt emot han.

• Men tror du inte det kommer bli massa problem? frågar jag.

• Jo, men orka bry sig, svarar Adam och blåser ut röken.

• Jag vill inte ha problem Adam. Även om mina föräldar inte skulle bry sig sli massa problem, säger jag och tänker på Andreas.

Vill jag verkligen det här med Adam. Jag ser Andreas i mina tankar, minns hur allt blev bra i julas och sen när jag skulle åka sa han att han var kär i mig vilket ledde till att vi bråka och nu när jag var hemma så undvek jag honom. Jag saknar Andreas något enormt.

• Jag vet att du tänker på Andreas, säger Adam och ser sur ut.

• Men du fattar liksom inte, säger jag.

• Vad är det jag inte fattar? Att du gillar Andreas och mig?

• Mm, svarar jag och går in. Adam följer efter och ser sur ut.

Vi fortsätter diskussion när vi spelar biljarad, Adam blir sur och går upp på sitt rum. Så jag går efter.

• Men Adam jag kan inte bara strunta i Andreas. Jag vet inte vad jag vill just nu, säger jag och tårarna börjar rinna. Adam slutar sura och kramar mig.

• Det ordnar sig, säger han.

Hela helgen går och Adam är förstående, men på måndagen blir det bråk, för Jenny som kom hit i söndagskväll såg Adam och mig stå ute och hångla. Sen såg hon Adam gå in på mitt rum mitt i natten. Det första jag hör när jag kommer ner för trappan är världens bråk. Jag hör Adam och Jenny som bråkar, hur Daniel skäller och hur Sebastian och Krille försöker hjälpa Adam.

• Adam var med oss hela kvällen och vi var också inne hos Natalie i natt, säger krille.

• NI LJUGER! skriker Jenny.

• Adam, säg sanningen, säger Daniel. Jag hör hur Adam berättar att han gillar mig och jag honom, men att det är komplicerat. Det blir tyst efteråt men sen säger Krille:

• Det är bra Adam. Jag kliver in genom dörren och alla kollar på mig.

• Förlåt, jag var tvungen att berätta. säger Adam. Jag nickar bara.

• Visst ska ni slänga ut Adam nu? frågar Jenny. Jag tittar surt på henne.

• Nej! Men ni två(Daniel pekar på mig och Adam) ska på samtal. Dennis håller på och kontaktar era föräldrar, säger Daniel. Jag nickar och Adam ser jättesur ut och försvinner ut. Krille följer efter honom.

 

Jag sitter på mitt rum när Jenny kliver in.

• Hej, säger hon och sätter sig på golvet.

• Hej! svarar jag och tittar på henne.

• Förlåt, säger hon.

• Lugnt, svarar jag. Men varför pratade du inte med mig först? frågar jag.

• För jag var sur för att du inte berätta och sen i morse så kom Adam ner och sa massa saker, svarar hon. Jag nickar och skrattar.

• Ja ja det är som det är, säger jag. Jenny skrattar och sätter sig bredvid mig.

• Så hur gick det? frågar hon.

• Jo vi förklarade att vi inte visste om vi var ihop och så, svarar jag.

• Var är Adam? frågar Jenny.

Jag förklarade att Adam satt och pratade med sina föräldrar om han ska hem på påsklovet. Jenny nickar.

• Så ni är inte ihop?

• Nej! Jag vet inte vad jag känner.

Jenny och jag pratar om allt, jag berättar om Andreas. Hon säger att det kommer ordna sig.

• Ska ni kolla på film med oss? frågar Sebastian som kommit in på rummet.

• Dom andra är där nere och väntar. Adam skulle bara säga hej då till sina föräldrar. Vi nickar och går ner. Jag slänger mig i soffan där Krille ligger.

• Natalie, du tar död på mig! skriker Krille.

• Nej då, svarar jag honom och kittlar han. Adam kommer in och vi har kuddkrig. Till slut lugnar allt ner sig och vi tittar på filmen.

Inledning:

Jag skulle kunna blunda och då skulle det vara som att se allt på film. Jag skulle kunna berätta exakt allt som hände under min ”jobbiga tid” men jag har valt att bara gå in lite ytligt på de flesta händelser. Men skulle du fråga mig skulle jag lätt kunna berätta minsta lilla detalj. Vad vi drack på festen som förstörde allt, vad jag hade på mig när jag åkte hem första gången. Ja jag minns allt. Nu kanske du frågar dig varför jag minns allt och varför jag inte berättar allt. Att jag minns allt beror på för att den tiden är den som allt var så kristallklart efteråt, för att jag gjorde mitt största val, det valet som påverkat den jag är idag.

 

Att jag inte berättar allt är för att i den här historian är inte alla detaljerna viktiga inte ens historian är viktigast. Viktigast är budskapet. Att den man är inte alltid den man vill vara. Jag levde min ”jobbiga tid” med att den jag var inte var den jag ville vara. Alla såg mig olika och alla vill att jag skulle vara på ett visst sätt. Jag slets hela tiden med att vara så olik mig själv att jag knappt visste vem jag var. Men det var när jag gjorde mitt val som jag hittade mitt rätta jag. Den jag är egentligen.

Men kanske nu när det gått tio år sedn jag valde kanske jag ångrar mig. Men nej! Jag ångrar inget och visst, jag saknar och det känns tomt men jag har mina minnen. Detta var det rätta valet. Jag minns en i dag hur det kändes den där dagen när jag gjorde mitt livs största val. Jag minns allt som hände innan dess med, allt som har med mitt val att göra. Jag ångrar att jag ens hamnade i Nickes gäng för det är inget ställe någon ska hamna på. Men den där dagen när jag gjorde mitt val så regnade det. Jag mådde jätte dåligt. Men när jag gjort mitt val så lyste solen och jag kände mig fri, som att vad som än hände så kunde jag klara av det. En i dag minns jag hur vi satt i Nickes bil och väntade, hur ont det gjorde att se Andreas så rädd och hur skönt det kändes när vi körde iväg. Valet som förändrade mitt liv!

 

Innehållsförteckning:

• Inledning

• kap 1- Ankomsten

• kap 2 – Hur allt gick till

• Kap 3 - Mötet

• Kap 4- Kärlek/kompisar

• kap 5- Hemma

• kap 6- Andreas

• kap 7- Rymningen

• kap 8- Epilog- Valet

kommer lägga ut min novell här...."Den jag är"
har skapat en kategori som heter den jag är och där jag kommer lägga den.
om ni undrar varför det är pirckar där dom pratar så är det för att det skulle vara talstreck men blev lite fel..
så där prickarna är där pratar dom...typ så här:

• hej! vad gör du ?frågar jag
• Hej! inte mycket sj då???

så ser det ut...
enjoj

usch vilken dryg sista dag med tidningarna.... dom var försenade, jag fick för lite tidningar så fick
stå i 20 min och vänta och bläää... nej tack och lov är det jag och mamma på måndag...

brorsan måste vara sjuk, han hade varit och handlat och köpt lunch till mig:) ha ha söt han är ibland....
vi brukar bråka väldigt mycket han och jag, men ibland är vi väldigtr  snälla mot varann...

läste en bok nyss och den väckte mitt intresse av att skriva igen.... älskade ju att skriva novellen
så kanske ska skriva en ny.......

hon vaknar med ett ryck och tittar på mobilen, 5 olästa sms har hon. hon suckar tyst och klickar fram dom.
alla är från HAN. hon raderar dom. hon orkar inte läsa dom. mobilen börjar vibrerar häftigt
och hon ser att det ringer, utan att tänka sig för så¨svarar hon.
- hej! vem är det?
- du kan inte bara ignorera mig. jag vet var du bor, jag vet allt om dig. jag ser dig varje dag. i går hade du din
svarta vinter jacka och jeans. hon klickar av samtalet och det ryser i hela kroppen.

Emelie är som vilken tjej som helst, hon är social av sig och har mycket vänner..
men då hon en helg då hon är hemma så går hon in på en chatt. hon bryr sig inte
så mycket bara kul att snacka med folk som inte vet allt om henne. men sakta ska hon snart ångra
att hon ens hittade sidan. för den trevliga killen som är lite svartsjuk, visar sig bo nära henne och visar sig att
vara mer än lite svartsjuk. när Emelie träffar en kille irl och glömmer sin internet vän så börjar saker spåra ur.
allt vänds upp och ner och inget blir sig likt....

ja det låter som en bra början på en ny novell kanske:)

skulle kollat tv men lyssnar på lite musik i stället och kollar lite på gamla dikter och sånt som jag gjort förr.
var kul att se vad för musim man lyssnade på då.....
men nu ska jag läsa lite och sen sova..

kram alla

ska snart sova för ska upp och jobba... har en konstig känsla vid hjärtat typ, det liksom skakar/vibrerar vid hjärtat
när jag andas, känns lite läskigt, för vet ju inte vad det är.... 

jag är lycklig men det känns som att det saknas något i mitt liv...
ja ja whatever jag får analysera senare för ska kolla lite tv och sen sova...

hej alla..... i morgon är min sista dag på tidningarna så skönt.... fast ska ju hjälpa mamma
med tidningarna men det är inte lika jobbigt som att ha området själv. blir inte så mycket på hunddagiset nu i sommar.... är nästan inga hundar där nu.... men vecka 33 då börjar ju det på riktigt med allt, skolan och jobbet...
längtar faktiskt.....

men tiden bara rinner i väg... jag hinner knappt vakna förrens det är dags att sova...
dagarna bara försvinner och blaandas ihop... har knappt koll på vad det är för dag:)
men jag mår bra och är glad.... visst jag är trött mycket men det är för att man
är inte van, men jag är lycklig....:)

hej alla... idag är inte min dag....
jag försöker göra allt för att klara av detta, men det är svårt när ens bror spelar
tuff och tror han vet allt, när min pappa är dryg och håller på
och när mamma bara gör allt som pappa vill......

det enda ställe där ingen får komma in, där allt är mitt och ingen kan störa
är på mitt rum...

nej som sagt var idag är ingen bra dag...

man säger evig kärlek där man sitter tillsammans i mörkret
man  säger vi för alltid och vi skyddar varann
man säger ja i kyrkan inför alla
man säger tills döden skiljer oss
man säger att man lever som i en saga
men när sagan tar slut och verkligheten når en
så är det ensam du i mörkret får sitta du får skydda dig själv från alla tårar och du
undrar varför du sa ja, och helt plötsligt står du där och är skild och inte var det döden
som skilde er åt och din saga är slut.

hej alla... sitter här och chillar i värmen... det är f-n hett som i helvetet här....
satt och kollade på gamla skolarbeten och ett roligt arbete jag hitta var en bild uppgift där man skulle göra
en parafras av en kändmålarens bild....

"En parafras är en omskrivning, omdiktning eller bearbetning av en text, bild eller målning  i ett musikstycke, litterärt verk eller konstverk"

min bild var av joan miro...... med det betyder ju att alla remixar på låtar är en parafras...

whatever....

tänkte lägga ut lite gamla dikter som jag skrev när jag var typ 14 år... ha ha det är fan 6 år sen....

hej alla... idag är det 1 år sen jag blev singel... still remember that day......
hmmmm

men jag mår bra:D

ta en låtlista med minst 24 låtar och sen slumpa låtarna och så gör du listan:
så här blev min...
lite kul med tanken på att låtar betyder ju olika för olika människor.... men sen kkan man ju tolka det hur man vill...

1.Hur mår du idag?
varje gång du möter min blick

2.
Kommer du komma långt i livet?

I do anything for love


3.
Hur är skolan för dig?
material girl


4.
Vilken är ditt livs themesong?
lost in stereo

5.
Vilken är din livshistoria?
tonårsnatt

6.
Hur ser din framtid ut?
i just died in your arms

7.
Hur blir din morgondag?
whatya want from me

8.
Vad är det bästa med dina vänner?
ruta 1

9.
Vilken sång beskriver dig bäst?
dont stop belivin

10.
Hur ser ditt liv ut just nu?
love for the music

11.
Vilken låt kommer spelas på din begravning?
break your little heart


12.
Hur var du som barn?
where ever

13.
Vem kommer du gifta dig med?

you will go

14.
Hur ser världen på dig?

only you


15.
Vad tycker dina vänner om dig?
im with you


16.
Brukar folk i hemlighet fantisera om dig?
hos dig är jag underbar

17.
Kommer du någonsin få barn?
dont stop belivin


18.
Vilken låt beskriver den du är attraherad av?
right here waiting


19.
Hur blir du igenkänd av folk?

skisser för sommaren

20.
Vilken är din livsfilosofi?
wild world

21.
Vad tycker dina föräldrar om dig?
7 things

22.
Tycker andra att du är attraktiv?
team building

23.
Vad kommer du säga när du gör slut med någon?
du får göra som du vill


24.
Hur ser du på sex?

still counting

hej alla... idag mår jag så mycket bättre.. känns lite svullet i halsen men jag mår bra...
har städat mitt rum idag, diskat, städat hos råttorna, handlat, duschat.. min energi är tillbaka och det
känns skönt..... ska nog ta en lång promenad i morgon... tror att jag behövde vara sjuk och ta det ledigt.....
im back:D

hej alla... har legat sjuk sen i tisdags... men nu är det lite bättre i alla fall hoppas jag...
är trött men kanske för att jag inte ätit eller druckit något....
men hoppas att jag snart är som vanligt....

min mobil har krånglat så dels kan jag inte skicka efcomersom mitt comviq gått ur
och sen får jag inte sms... mysko...

jag vet att jag har daniel och andreas kvar till viss del, men det känns som jag förlorat er..
svårt att förklara.... men men life goes on.... önskar bara att jag kunde spola tillbaka tiden i bland...

men nu ska jag sova igenn

kram