en parafras på en av mina gamla dikter

man säger evig kärlek där man sitter tillsammans i mörkret
man  säger vi för alltid och vi skyddar varann
man säger ja i kyrkan inför alla
man säger tills döden skiljer oss
man säger att man lever som i en saga
men när sagan tar slut och verkligheten når en
så är det ensam du i mörkret får sitta du får skydda dig själv från alla tårar och du
undrar varför du sa ja, och helt plötsligt står du där och är skild och inte var det döden
som skilde er åt och din saga är slut.









Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Zandra

Min blogg om mitt liv:)

RSS 2.0