Igår kväll skulle jag ta fram en tröja men icke att den tröjan kom fram för där var det en spindel på och efter en lång väntan på att mamma skulle komma och rädda mig från den så hade jag lagt alla kläder i en korg och sen hoppades att spindel skulle vara kvar där. Men spindel ville annat och hade tydligen rymt för när jag i lugn och ro sitter och kollar tv och väntar så kommer den krypandes på golvet vid mina fötter, så jag far snabbt upp och lägger ett glas över han. Men då kommer paniken över mig att tänk om det inte var den utan det kanske finns 2. så jag tar mod till mig och skakar alla kläder men hittar ingen. Så för att lugna mig själv så bestämmer jag att det var den spindel. mamma kastar ut den och jag blir lugn, men så slår det mig att när mamma förklarar för pappa hur stor den var att min panik över spindel var ganska överdriven. Men faktum är den att dte varit värre, hade det varit förut då hade jag stått på en stol och skrikit efter mamma. Paniken som var för denna spindel var det att jag vill ej s'tta på mig kläder och så är det en spindel där, nej tack. men även det att jag är helt hundra på att spindel var på mig när vi gick hem från skogen fick mig att äcklas. Så spindel ville nog flytta hem med mig och Fia, men lilla spindeln får hitta ett annat hem för Fia och jag trivs bra ensama:) Det löjliga i allt detta är ju det att den lilla spindel är mer rädd för mig och är inte farlig, men jag tycker dom se räckliga ut!