så låter vi allt vara och glömmer det... så är det i min familj. vi bråkar och så blir allt jätte fel.
jag var inne på mitt rum igår efter bråket. pappa vet att jag ångrar det jag gjorde och han det han gjorde. så
vi blir sams och allt blir bra. jag brukar hålla mig undan och låta allt lugna ner sig. blir bäst så.
men trots allt lugnat ner sig så tror jag att mina föräldrar kommer prata med mig om maten och så
i fall det inte blir bättre. men som sagt jag ska ändra på det nu. jag vill ju ändra på det.
mitt mål är ju att om 1 år må mycket bättre än vad jag gör nu. jag skäms för hur det har blivit så här...
men jag lovar mig själv om att det ska bli bättre. bättre för min skull:)
jag önskar bara att det inte blivit så här. men nu är dte som det är inget att grubbla över. utan i stället göra något åt det. för detta kan jag göra något åt ju!!!!!! och jag vet ju att jag vinner på att ändra på min livsstil.

jag ska bevisa mig själv och alla andra att jag är vuxen, att jag kan göra det jag vill.
att jag kan ändra på mig. att jag klarar av saker......

men jag har redan snacka om detta så skitsamma nu....

jag vill lyckas
jag kan lyckas
jag ska lyckas