de känns som jag bara snackar om en viss person just nu men jag måste få prata av mig....

finns så mycket jag vill säga han....

att jag mår dåligt och tänker på han
att jag saknar han
att jag vill vara med han

att de pirrar i magen
att hela jag blir varm
att hjäratat slår snabbare
när han tittar på mig, pratar med mig, skriver till mig, säger att han tänker på mig..

att utan han skulle jag känna mig tom

att vad som än händer så vill jag inet förlora han...

men de gör ont på ett viss allt... jag är så rädd för de jag känner för är rädd att bli sårad eller att han inte känner som jag...... allt är så komplicerat......

men jag kan inte fatta att andreas kom igår.....