igår började min pappa undra varför jag var så glad, han fråga om jag hade en ny kille. och de har jag inte ju! jag förstod inte riktigt, varför kan jag inte bara vara glad. och sen sa denise att jag log hela tiden.....

så jag börjadde tänka varför jag var glad....faktum är att jag är glad för att slippa allt skit med marcus, jag saknar marcus när allt var bra, men allt annat är jhag glad att slippa... jag är glad för att jag har vänner, att jag mår bra och så vidare. och jag är glad att jag har andreas för han bryr sig om mig och då insåg jag att andreas är stora anledningen till att jag mår bra. han har fått mig att tro på saker och ting och våga leva. så ja pappa de finns en ny kille men inte på de sättet du tror.
jag vet inte hur de blir mellan mig och andreas jag vet bara att även om vi bara är vänner så vill jag aldrig förlora han.

sen hände en rolig sak nyss....mellan mamma och mig!
jag: undra varför han inte hör av sig?
mamma: men han har ju inte hört av sig på länge!
jag: öhh jo vi snacka nyss på msn men sen blev de lite jobbigt och han skulle äta och nu har han inte hört av sig!
mamma: va! du skojar!
jag tittar konstigt på mamma och frågar: vem pratar du om?
mamma: marcus!
jag: ha ha ha ha  nej mamma, inte han! jag pratar om andreas!
vem bryr sig om marcus, hans val, hans liv!
min mamma ler då mot mig och säger: vad bra gumman! att du ser de så och att du inte tänker på en kille som skiter i dig!

ja min mamma är för underbar!






¨just ja! någon dag ska jag träffa andreas(jag vet min mage blir full av fjärilar) om han nu vågar! jag ska inte säga mer för de vore elakt!