Att vara eller att inte vara!!
Söndag:) Jag vet inte men jag gillar söndagar för det är sista dagen man är ledig, dagen man kan göra som man vill:) och sen veta att det är en ny dag, ny vecka nästa dag:) Sitter här och skriver lite dagbok och planering, tittar på fia när hon sover och känner mig lugn och glad.
Snart är det februari, och snön får gärna vara kvar ett tag till innan den smälter bort och tar fram våren
för smälter snön nu så kommer det ingen vår ändå.. nej den får vara kvar och sen ge oss våren:)
Dagens ord 28 januari: Kulinarisk
Publicerat 2012-01-28 08:34:13 i
Dagens ord är Kulinarisk! Kulinarisk betyder konsten att tilllaga god och tilltalande mat. Alltså en bra kock är alltså kulinarisk.
Du och jag fia<3
Snart har jag haft Fia i 1 år. 1 år som gett mig och lärt mig så otroligt mycket. Ett år med tårar, ilska, lycka, skratt och mycket
kärlek. Det har varit tufft och jobbigt många gånger med alla jobbiga gånger har glömts bort i stunder då hon får mig att le, skratta
och må så otroligt bra! att bara sitta och titta på henne gör mig glad, att se henne leka, sova, springa och leka, leka med kompisarna,
ja allt som jag vet att hon mår bra av får mig glad. att veta att hon ligger där bredvid mig dte gör mig lycklig och får mig att bli trygg. att bara ha henne hos mig det
är lycka. att ha henne där hos mig när vi är ute och går, när vi är på jobbet ensamma tidigt på morgonen det gör mig glad.
allt det där jag ville med en hund vart sant. så allt jobbigt är saker vi ser som en ny sak vi lärt oss, en ny erfarenhet och en sak som fört oss närmare varann.
hur jobbig det än varit så skulle jag aldrig på riktigt vilja vara utan henne, bara tanke får mig att må dåligt. Den dagen hon inte finns längre, det kommer bli en jobbig tid, men samtidigt så har jag
då alla minnen och visst kommer jag minnas alla minnen, bra och dåliga för det är alla saker som hänt oss som skapat vår resa tillsammans.
men min Fia hon lever, är frisk och så vitt jag vet så är hon en lycklig och nöjd hund och det gör att jag och fia fortsätter vår resa tillsammans
och lär oss ny saker, får nya minnen att minnas. jag vet att hon inte lever för evigt och det gör att jag vill ta in allt som händer. Jag täbker inte låta henne
göra som hon vill nej för det är jag som bestämmer men jag tänker ge henne ett bra liv och jag vill kunna känna att jag har gjort allt jag kan för att ge henne ett bra liv.
ett bra liv för henne:) men under detta år som gått har vi även lärt oss massa båda två. hon har lärt sig allt i från att gå ner från trappor, hoppa ner från soffor till att gå bakom mig när vi möter folk.
jag har lärt mig att vara envis, att ha tålamod och att kämpa:) och att saker fixar sig. jag har verkligen fått se att en hund är ens bästa vän, för det är det Fia är hon är min bästa vän,
hon som inte sviker, hon som älskar mig vad som än händer:) och jag älskar min Fia:)
men under detta året som gått har jag även fått lära mig att det finns mycket fördomar mot unga ,människor med hund och att man har dålig respekt för unga.
jag har sen jag fick fia fått höra hur jag ska och inte ska gör amed fia, jag har fått råd, skäll och ja allt möjligt. men jag har gått min
egna väg och tillsammans har vi gjort det som jag och fia tyckt funkat och har jag behövt hjälp så har jag haft min underbara familj som jag
vet älskar både mig och Fia. och jag tänker fortsätta gå min väg:) för jag vet att så länge fia är där så är det är det rätt väg och tillsammans
ska vi lyckas:) Min älskade lilla <3Fia plutt
Snart har jag haft Fia i 1 år. 1 år som gett mig och lärt mig så otroligt mycket. Ett år med tårar, ilska, lycka, skratt och mycket
kärlek. Det har varit tufft och jobbigt många gånger med alla jobbiga gånger har glömts bort i stunder då hon får mig att le, skratta
och må så otroligt bra! att bara sitta och titta på henne gör mig glad, att se henne leka, sova, springa och leka, leka med kompisarna,
ja allt som jag vet att hon mår bra av får mig glad. att veta att hon ligger där bredvid mig dte gör mig lycklig och får mig att bli trygg. att bara ha henne hos mig det
är lycka. att ha henne där hos mig när vi är ute och går, när vi är på jobbet ensamma tidigt på morgonen det gör mig glad.
allt det där jag ville med en hund vart sant. så allt jobbigt är saker vi ser som en ny sak vi lärt oss, en ny erfarenhet och en sak som fört oss närmare varann.
hur jobbig det än varit så skulle jag aldrig på riktigt vilja vara utan henne, bara tanke får mig att må dåligt. Den dagen hon inte finns längre, det kommer bli en jobbig tid, men samtidigt så har jag
då alla minnen och visst kommer jag minnas alla minnen, bra och dåliga för det är alla saker som hänt oss som skapat vår resa tillsammans.
men min Fia hon lever, är frisk och så vitt jag vet så är hon en lycklig och nöjd hund och det gör att jag och fia fortsätter vår resa tillsammans
och lär oss ny saker, får nya minnen att minnas. jag vet att hon inte lever för evigt och det gör att jag vill ta in allt som händer. Jag täbker inte låta henne
göra som hon vill nej för det är jag som bestämmer men jag tänker ge henne ett bra liv och jag vill kunna känna att jag har gjort allt jag kan för att ge henne ett bra liv.
ett bra liv för henne:) men under detta år som gått har vi även lärt oss massa båda två. hon har lärt sig allt i från att gå ner från trappor, hoppa ner från soffor till att gå bakom mig när vi möter folk.
jag har lärt mig att vara envis, att ha tålamod och att kämpa:) och att saker fixar sig. jag har verkligen fått se att en hund är ens bästa vän, för det är det Fia är hon är min bästa vän,
hon som inte sviker, hon som älskar mig vad som än händer:) och jag älskar min Fia:)
men under detta året som gått har jag även fått lära mig att det finns mycket fördomar mot unga ,människor med hund och att man har dålig respekt för unga.
jag har sen jag fick fia fått höra hur jag ska och inte ska gör amed fia, jag har fått råd, skäll och ja allt möjligt. men jag har gått min
egna väg och tillsammans har vi gjort det som jag och fia tyckt funkat och har jag behövt hjälp så har jag haft min underbara familj som jag
vet älskar både mig och Fia. och jag tänker fortsätta gå min väg:) för jag vet att så länge fia är där så är det är det rätt väg och tillsammans
ska vi lyckas:) Min älskade lilla <3Fia plutt
Huvudet värker, halsen svider, kroppen är .........
Huvudet värker, halsen svider, kroppen är öm och usch vad trött jag är och så fryser jag.. hatar att vara sjuk. Men ska ta mig en dusch, dricka te med honung och sova och hoppas att det är bättre i morgon!! Annars är det en lugn dag i morgon så blir skönt det!! Värst är att ha ont i halsen tycker jag!! Så annars har det inte hänt så mycket, var i hedemora i söndags, handlade massa luncher och skit igår och idag var det en vanlig dag förutom att jag vart akut sjuk och med det menar jag att det liksom bara kom!! Men nu ska jag duscha för om en halvtimme börjar det bra program på tv!!! jag försöker ju hitta positivt med allt, men att vara sjuk kan jag inte hitta så mycket positvit i mer än att man får en ursäkt att ta det lugnt och att man faktiskt får tycka synd om sig själv:) och sen när man blir frisk så får man en väldans energi:) men Fia är inte sjuk så hennes behov måste till godo ses vilket jag är duktig på fast jag är jsuk och sen är hon hund och gillar att sova och mysa hon med:) tur man inte har barn!
Fredag 13- värsta fejk!!
Hellojsan!! Har så glömt bort att blogga, blir så när man har anant att tänka på om dagarna!!
men nu är i alla fall pappa hemma från rumäninen och det är fredag. Måste säga att jag är imponerad av dom som jobbar med hundarna i rumäninen, dom sliter som tusan för dessa hundar ska ha det bra:) Jag skulle också vilja åka ner och jobba med hundarna där nere, men det är svårt för man måste ju leva och då måste man spara ihop pengar dom som jobbar där dom får en liten lön, plus att dom har extra jobb. det är sånt som får en att tänka på hur världen är orättvis!!! Man får inte tänka för mycket på sånt, för usch vad jobbigt det blir då...
Pappa har massa bilder från där nere, på massa söta, vackra och underbara hundar!
Ska snart duscha hade jag tänkt, sen gosa ner mig i sängen och kolla film och ha det mys,
blåser värsta stormen ute ju! Det är fredagen den 13 idag och inte har jag haft otur(peppar peppar ta i trä;) okej jag är lite skrockfull av mig.... men det där med att tex inte prata om saker som kan hända för då kommer det hända ha ha det tror jag inte på, jag tror tvärtom att om jag tänker på det så kan det inte hända för hur många gånger händer skaer när man tänker på det. Sen beror det på vad det gäller tex att halkaom jag går och tänker på att jag ska halka så gör man ju det för då spänner man sig osv... men jag tror på ödet även så händer något så händer det oavsett om jag tänker på det elle rinte.. men ibland kan det kännas betryggande att tänka på att tänker jag på det så kommer det inte hända!!
Rumänien!!
God dagens.... pappa är nu på väg till rumäninen och själv sitter man i gamla fagersta och lyssnar på musik:)
Ha ha nej men tycker dte är jätte kul och bra att pappa åker ner dit... och sen så om allt går bra osv så kommer pappa få resa fler gånger och då har han lovat att vi ska få följa me doch de ser jag fram emot:) men nu är pappa på väg och det betydre att jag och mamma sköter hunddagiset ensamma:) vilket betyder en jobbig vecka, för ska upp tidigt varje dag, ska stänga varje dag(komma hem sent), mycket att göra osv....Kommer vara död på fredag kväll:)
Köpte en jäkla snygg klocka idag, har ju saknat att ha klocka nu, förut använde jag aldrig klocka, men sen började jag använda och ja efter typ en vekca dog batteriet, men nu har jag köpt mig en snygg ny fin klocka:) Får försöka ta kort med mobilen på den för kameran är med pappa till rumäninen, han ville ha med den i fall hans får problem eller något annat.
på tal om rumäninen så tycker jag det är så häftigt att jag kan sitta här hemma och sen så kan pappa ringa, uppdatera facebook(hoppas vi) från rumäninen, jag vet inte men sånt känns coolt, samma det om att flygplan kan flyga, att man kan kolla på tex fotboll hemma som spelas från ett annat land och att man kan se dom göra mål exakt samtiigt som dom som ser det live ser det.. ja sånt blir jag facinerad över!! men nu ska jag kolla på tv:)
adios!!
Ett bra hundliv:)
Fia sover och jag ska se tv:) Har inte gjort så speciellt mycket idag... har som vanlig varvat me dtat gå ut på promenader och se film/tv, lekt med Fia osv. men jag gillar helgerna för då kan jag gå långa rundor med Fia där vi hittar på olika saker, då kan vi ligga i sängen och glo på film eller leka en stund:) Vi hittar på det vi känner för då jag och Fia. men i morgon väntar jobbet igen och det gillar vi med så klart, då ska vi gå till dagiset, vara med vovvar, leka, gå promenader:) Om jag vore Fia så skulle jag i alla fall tycka jag hade ett bra hundliv.. och det är det viktigaste för mig att ge fia ett bra liv, ge henne de hon behöver:) Jag vill att hon ska må bra, vara lycklig och lära sig massa. och även om det blir skäll och jobbigt och tufft så tror jag i alla fall att hon mår bra:)
Att ha hund är ingen lätt sak, det är ett stort ansvar och mycket jobb. Men oavsett hur tufft det än är så tycker jag att det är så värt all slit när jag ser hur lycklig Fia är, när hon springer lös, när hon ser att hon gör rätt, när hon ligger på golvet och kråmar sig, när hon så sött leker med en boll, när hon tuggar på sitt ben, när hon får sin vilja igenom, när hon får leka med dom andra hundarna, när vi gosar ja då vet jag att det är värt det.. när jag tittar på fia(vilket jag skulle kunna göra en hel dag) oavset vad hon gör och känner massa kärlek och glädje ja då kännns det värt det, eller att tanken på att förlora fia gör mig tårögd ja då vet jag att jag skulle kunna göra allt för henne.
Jag vet att jag inte kommer ha henne hela mitt liv, men jag vill iunte ge upp henne och så lä'nge hon är min och lever så ska jag göra allt för att ge henne ett bra liv:) min älskade lilla Fia:)
en sorglig historia!!
Publicerat 2012-01-07 16:39:01 i
Hittade en jätte bra hemsida(http://www.miqro.se/ )med tips, bilder från henns hund osv... hittade bland annat en sån fin men sorlig historia ni bara måste läsa:
En tragisk historia om hur vissa personer inte tar sitt fulla ansvar!
(gråtvarning...)
När jag var valp underhöll jag dig med mina egenheter och fick dig att skratta. Du kallade mig ditt barn, och trots antalet skor jag tuggade sönder och några totalförstörda kuddar blev jag din allra bästa vän. När jag var "dum" hund, pekade du ditt finger mot mig och frågade:
"Hur kunde du?"
- men sedan veknade du och la mig på rygg och gosade med mig.
Det tog lite längre tid än väntat för mig att bli rumsren, för du hade väldigt mycket att göra, men vi klarade av det tillsammans. Jag kommer ihåg nätterna när jag låg tätt vid din sida och lyssnade på ditt snarkande, lyssnade på dina lugna andetag och hemliga drömmar, och jag tänkte att livet kan inte bli mer perfekt än så här.
Vi gick långa promenader i parkerna, åkte långa bilturer och stannade för att äta glass (jag fick bara våfflan för "glass är inte bra för hundar" sa du), jag tog långa tupplur solen då jag väntade på att du skulle komma hem vid slutet av dagen.
Så småningom började du spendera mer tid på arbetet och du satsade på din karriär, och la mycket tid på att leta efter en människovän. Jag väntade tålmodigt, tröstade ditt brustna hjärta och förstod dina besvikelser, klagade aldrig på dåliga beslut, jag viftade på svansen och visade glädje då du kom hem, och jag blev lycklig för din skull när du blev kär.
Hon, numera din fru, är inte en "hundmänniska", men trots det välkomnade jag henne till vårt hem, visade henne tillit och lydde henne. Jag var lycklig därför att du var lycklig. Sen kom människobarnen, och jag delade din glädje och lycka. Jag var fascinerad över deras små fingrar, hur dom luktade, och jag ville ta hand om dem också. Det var bara det att hon och du var oroliga att jag skulle skada dom, och jag tillbringade mesta tiden förvisad till ett annat rum eller en hundbur. Åh, som jag ville älska dom, men jag blev "fånge i kärleken."
När dom blev äldre blev jag deras vän. Dom hängde i min päls då de försökte stå på egna ben, petade med fingrarna i mina ögon, undersökte mina öron, kysste mig på nosen. Jag älskade allt som hade med dom att göra och deras beröringar, ditt kel med mig var numera så sällsynt - och jag skulle försvara dem med mitt liv om det så behövdes. Jag smög ner i deras sängar om natten och lyssnade till deras oroliga andetag och hemliga drömmar, och tillsammans väntade vi på ljudet av din bil på uppfarten.
Det var tider då andra frågade om din hund, och du visade stolt det foto av mig som du bevarade i din plånbok och berättade historier om mig. De senaste åren svarade du bara "Ja" och bytte sedan samtalsämne. Jag hade gått från att vara din hund till bara en hund, och du undvek alla kostnader som hade med mig att göra.
Nu har du en ny karriärmöjlighet i en annan stad, och du och de ska flytta till en lägenhet där husdjur inte är välkomna. Du har tagit det rätta beslutet för din familj, men det fanns en tid då jag var din enda familj. Jag var jätteglad över bilturen (precis som i början av vårt förhållande) tills vi kom fram till djurhemmet. Det luktade hund och katt, rädsla, och hopplöshet. Du skrev under lite papper och sa:
"Jag vet att ni kommer att hitta ett fint hem till henne."
Dom skakade sina huvuden och gav dig en ansträngd blick. Dom inser att för en medelålders hund, även med papper så är det nästan omöjligt. Du var tvungen att ansträngt rycka din sons händer från min päls medan han skrek:
"Nej pappa!!! Snälla, låt dom inte ta min hund!"
Och du var orolig för honom, och vilken hemsk erfarenhet du precis gett honom angående lojalitet, vänskap och respekt för liv! Du gav mig en avskedsklapp på huvudet, undvek mina ögon, och artigt vägrade du ta mitt halsband och koppel med dig. Du hade en tid att passa, och nu har jag en också.
Efter att du gått sa de snälla flickorna att du säkert visste om att du skulle behöva lämna bort mig för flera månader sen men att du inte gjort några försök att hitta ett bra och mysigt hem. Dom skakade sina huvuden och sa:
"Hur kunde du?"
Dom är så snälla mot oss som deras upptagna scheman tillåter. Dom matar oss, naturligtvis, men jag tappade aptiten för flera dagar sedan. I början då någon passerade min bur, pirrade det i magen och jag tänkte och hoppades att allt detta bara var en ond dröm och att du kommit tillbaka för att hämta mig, eller så hoppades jag att det var någon som brydde sig, någon som kunde rädda mig. När jag förstod att jag inte kunde konkurrera med den glädje de söta valparna visade så gav jag upp och satte mig i ett hörn och väntade. Jag hörde fotsteg från korridoren när hon kom till mig i slutet av dagen, och jag följde henne snällt genom korridoren till ett annat rum. Ett obehagligt tyst och tomt rum. Hon satte mig på ett bord och smekte mina öron, och sa till mig att jag inte behövde oroa mig. Mitt hjärta dunkade av förväntan och spänning för vad som skulle hända, men det var också en känsla av lättnad.
"Kärlekens fånge" hade nu nått slutet. Jag var orolig för henne, sådan är min natur. Bördan vägde tungt för henne, och det känner jag till, på samma vis som jag kände till alla dina sinnesstämningar. Försiktigt band hon ett band runt mina framben samtidigt som en tår föll längs hennes kind. Jag slickade hennes hand på samma vis som jag brukade trösta dig för många år sedan. Vant stack hon in nålen i min åder. När jag kände sticket och den kalla vätskan som for genom min kropp, la jag mig tröttsamt ner, såg in i hennes vänliga ögon och mumlade:
"Hur kunde du?"
Kanske förstod hon mitt hundspråk för hon sa
"Jag är så ledsen."
Hon kramade mig, och förklarade snabbt att det var hennes jobb att se till att jag kom till en bättre plats, där jag aldrig mer skulle bli ignorerad, slagen, övergiven, eller behöva försvara mig själv - en plats med mycket kärlek och ljus, så väldigt annorlunda än den här platsen på jorden. Och med den sista lilla kraften jag hade försökte jag visa henne genom att vifta på svansen att mitt:
"Hur kunde du?"
inte var riktat mot henne. Det var dig, min älskade husse, jag tänkte på. Jag glömmer dig aldrig och kommer att vänta på dig i all framtid. Måtte alla i ditt liv fortsätta att visa dig så mycket lojalitet.
Några ord från författaren;
Fick "Hur kunde du?" dig att gråta när du läste det, som det fick mig att göra när jag skrev det? Det är den sammansatta historien om miljoner av "ägda" husdjur som dör varje år i amerikanska och kanadensiska djurgårdar. Den som vill ha denna text är välkommen att använda den för ickekommersiellt bruk, så länge copyrighten respekteras. Hjälp oss att informera, på hemsidor, i tidningar, på djurgårdar och veterinärklinikernas anslagstavlor. Tala om att det beslut man tar att skaffa ett husdjur i familjen är ett viktigt beslut med ansvar för ett liv, att djur förtjänar vår kärlek och omtanke, att finna ett nytt hem för vårt husdjur är vårt ansvar och om vi behöver hjälp med omplacering finns goda råd och stöd att få hos olika djurskyddsföreningar. Att allt liv är värdefullt. Gör en insats för att stoppa dödandet och uppmuntra steriliserings- och kastreringskampanjer i avsikt att förhindra oönskade djur.
hundens budord
Publicerat 2012-01-07 16:33:53 i
Hundens bön
*Jag lever i ungefär 12-15 år
*Varje gång Du lämnar mig betyder sorg för mig
*Ge mig tid att förstå vad Du begär av mig
*Gör mig lycklig, Du är hela mitt liv
*Var inte arg på mig länge åt gången och lås inte in mig som straff
*Du har ditt arbete, dina vänner, dina nöjen. Jag har bara Dig.
*Tala med mig fastän jag inte förstår orden, jag blir bara glad över att höra Din röst
*Kom ihåg att jag aldrig kan glömma hur Du är mot mig
*Innan Du slår mig, kom ihåg att mina tänder kan krossa din hand, men jag använder inte min styrka mot Dig
*När Du blir irriterad på mig för att du har mycket att göra, så tänk på att jag kanske är sjuk, har ont i magen, är trött eller deppig.
*Ta hand om mig när jag har blivit gammal, kom ihåg, Du blir också gammal.
*Var hos mig när jag har det svårt, allt blir lättare bara jag har Dig.
Jag älskar Dig
Din Hund
Snart 1 år sen!!
Så var det lördag igen:) Sitter här och tittar på Fia när hon sover på mitt skrivbord.. innan skulle hon jaga pilen som är på dataskärmen!! Gick en långpromenad i morse i kylan, det var kallt mend otroligt skönt.. Dock halkade jag och slog i benet så kommer få världens jäkla blåmärke:/
Ska skriva lite dagbok, träna, gå ut och lite så idag!! ska även hitta någon film att glo på i kväll!!!
om ca 1 månad har jag haft min lillskrutt i 1 år:)
lite nya bilder:
Årets första inlägg
Dagen gick bra igår, tog en 3 timmars promenad på eftermiddagen och sen var fia ganska slut..
Allt smällande gick också bra, inga större problem alls. vid tolvslaget så sov hon. sen vid 1 gick vi och la oss.
känner mig trött och seg idag, var nyss ute på en väldigt snöig promenad:) och nu ska vi mysa i sängen:)
