fick en kommentar om att de 'r dags att komma över de....
de är de jag försöker, men samtidigt personen vet inte hur jag känner, eller allt som hänt...
tro mig om jag fick bestämma så skulle jag bara vakna upp en dag och inte bry mig, men jag är inte en sån person och ibland tar de sin tid.

jag kan liksom inte förklara hur de kändes och känns för hade de varit en annan person så kanske de inte alls känt som jag...... men en sak är säker jag har i alla fall helt och hållet insett att även om andreas börjar prata med mig igen så kommer de inte alls bli som förr och en sak till jag tror att de tagit mig så hårt för att när marcus dumpa mig så förde jag bara över allt på den personen som brydde sig och de var andreas och de var så lätt att komma över marcus när jag hade min vän och insåg att jag och marcus inte funkade... men jag kom aldrig över utan jag mer bara glömde de... men sen när allt med andreas så var de att jag fick börja om fårn början att inse att jag måste lära mig att ta hand om mig sjä'lv, att jag inte alltid har någon vid min sida....

så kalla mig patetisk och jobbig men de f¨år ta den tid de tar... och en sak är s'äker jag kommer aldrig glömma andreas, men jag kommer nog att minnas de bra sakerna bara.....

och för de andra så är de min blogg och mina känslor
och jagf skriver vad jag vill och kan inte ändra på mina känslor.

men jag inser att jag överd´river lite för när jag skriver så är jag antingen sur eller ledsen på de som hänt
som sagt min känslobana är som en berg och dalbana men jag har börjat lä'ra mig att kontrollera den
ha ha hoppas jag......


men jag lovar att jag ska skärpa mig...... hmmm de är dags att inse att jag måste börja använda mig av allt jag lärt mig.......