Har lite svårt att smälta det här med farmor, för på något viss känns det så overkligt att hon faktiskt inte finns mer. Jag tror att det kommer att kännas bättre efter begravningen när man verkligen fått ta in det och fått säga hej då.... Men jag vill inte vara ledsen när jag tänker på farmor, jag vill vara glad:) för hon var en sån fin och snäll och underbar farmor, som sagt blandade känslor just nu, sen tänker man ju så klart hur det känns för pappa, han har förlorat sin mamma... För farmor är ju allt bra nu det är ju dom som är kvar som det är synd om. Men man får tänka på att i detta fall att det var bäst för farmor och alla minnen man har!