Ensam är vi starka tills vi faller

När livet blir tufft så är de som att jag slänger in allt i en garderob och låser och väntar på den dagen jag ska våga öppna den. men jag vågar inte för vet att jag inte klarar de ensam. jag vet att när jag pratar med dig så känns de som att den ska öppna sig och jag klarar de inte ensam, så jag tror inte jag ska prata med dig mer hur ont de än gör att säga detta. Du gav mig en inblick i vad de är jag vill ha/behöver.. någon att luta mig mot när de blir för svårt, men du kan inte ge de till mig. så tills dagen kommer då jag hittar den som finns där när jag faller så håller jag de låst. jag vet att du mår dåligt så jag hoppas du läker och hittar någon du med att luta dig mot.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Zandra

Min blogg om mitt liv:)

RSS 2.0