Fy tusan.. satt och läste igenom gamla inlägg, från tiden typ när marcus gjorde slut med mig... det skrämmer mig lite hur mycket han påverkade mig, hur beroende jag var av han, hur sårbar jag var då. Det är läskigt att läsa om hur dåligt jag mådde. Vill aldrig känna så där igen, vill inte bli så beroende av någon. Jag kan idag förstå varför de tog slut, för jag krävde för mycket och jag kvävde förhållandet. Jag var så rädd att förlora att jag försökte hålla fast i stället för att försöka jobba med det. När jag började må bra igen så insåg jag att jag mått dåligt långt innan de tog slut och jag bestämde mig när jag börjde må bra att aldrig mer ska jag göra så här mot mig själv eller någon annan.