-          Att fråga sig ”Vad skulle jag göra om jag inte var rädd?
Denna är bra för den får att tänka till, och den är bra att ha med sig i många lägen.  Om man t.ex. kommer ny på ett ställe och man kan tycka att det är lite obehagligt, ja då kan man tänka sig att vad skulle jag göra nu om jag inte var rädd. Detta är en viktig faktor för att kunna förändras och välkomna nya utmaningar och nya förändringar, att komma över rädslan.

-          Att inte tro att det alltid kommer att vara som idag.
Även fast man trivs där man är för tillfället, att man har känslan av att nu är det som det ska vara och ingen kommer eller får ta detta från mig. Känslan i sig är väl inte fel, för då trivs man, men man måste ha sinnet öppet för att förändringar kan ske utan att du är med på det. Är man mentalt föreberedd eller mentalt inställd på att man följer med förändringar så klarar man sig nog ganska bra. Nu menar inte jag att man ska tänka som i skarpt läge hela tiden, utan att man ska ha en grundinställning som gör en mentalt förberedd på eventuella förändringar.

-         Att man ska vara öppen för förändringar.
Detta faller eventuellt under föregående punkt, men jag tycker ändå att det är viktigt att poängtera att man ska vara öppen för förändringar då boken tar upp just detta. Det är som att boken vill förbereda en på att förändringar sker, ”deal with it”.

-          Att man alltid kan lära av andra (t.ex. Stön kan lära av Suck och Suck av Sniff för att utvecklas).
Snabb är den som drar först när ”osten” är slut. Sniff hakar på tätt efter och så är det bara Suck och Stön kvar. Suck är till en början förvirrad men förstår till slut att Sniff och Snabb nog har gjort rätt att söka sig vidare medan Stön vägrar och säger att han är orättvist behandlad och att han väntar på att ”osten” återlämnas till honom. I detta läge lär sig Suck av Sniff och Snabb och Stön borde göra detsamma, det är inte fel att ta lärdom av anda individer, det är en del av ens egen utveckling. Men sluter man sig som Stön lider man bara själv i slutänden.

-         Att man alltid har det yttersta ansvaret för sin egen ”ost”.
De tre karaktärerna Sniff, Snabb och Suck letar efter ny ”ost” själva då de ser nyttan och behovet av det för deras egen överlevnad – de tar ansvar! Men Stön sitter bi och väntar och gormar om att vara orättvist behandlad, någon har snott hans ”ost” och han vägrar lyfta ett finger. Detta är att skjuta över ansvaret på någon annan och vill man ha sin ”ost” får man gott ta för sig. Livet är inte ett rakt spår där allt är detsamma hela tiden och man får saker och ting serverat, utan man får ta tag i sitt eget.

-          Att vara uppmärksam.
En sak som boken visar tydligt är att man ska vara uppmärksam. Även fast man har det bra där man är så kan det hända något oförutsägbart och ser du inte att det kommer mot dig så kan du inte heller vara beredd att ta dig vidare och söka nya vägar till ”ost”. Nu är inte alla förändringar förutsägbara, men ofta anar man vad som är på gång. Man kan även vara uppmärksam bara för att vara uppmärksam, hålla sig ajour med vad som händer i t.ex. arbetslivet – vilka jobb finns på marknaden, vilka vidareutbildningar kan jag gå o.s.v.