När blev allt så svårt!

Jag kan ju inte säga att jag skanar att ha kille, nej jag tycker det är skönt att vara utan, men jag kan sakna att ha en kille att prata med. Jga saknar inte mina ex, jag saknar Daniel när vi prata om allt och jag saknar andreas. Allt var så enkelt med han. Liksom vi lärde känna varann genom på lunar genom att han var vän med nicke som var vän med mig(tack robban och nicke:) och så skrev vi typ ibland och sen på msn så skrev han och så svara jag. det var typ som att vi skrev mejl till varann. Liksom bara så där ytligt och så försvann marcus ur mitt liv och då deppig som jag var så logga jag in på msn och så fanns andreas där. Och sen var det som att vi känt varann hela livet och vi kunde prata om allt och inget, ungefär som med amanda bara det att det var annorlunda med Andreas.
Vi prata varje dag, om allt och inget. Vi satt uppe hela nätterna och ja jag saknar det. Sen började skolan igen och vi liksom tappa varann ett tag men sen blev allt liksom bättre, men sen försvann han och jag hatade det. jag liksom tappa allt. Jag tror att det slog mig att helt plötsligt efter flera år så var jag helt ensam så saknaden av andreas och att jag försökte hitta mig själv blev jobbigt. Men jag lyckades, men sakanden av andreas sitter kvar. Idag pratar vi lite grann, mindre än från början. Jag saknar sommaren 2009 det var då mitt liv började. Å även om vi nästan aldrig pratar längre så saknar jag dig och jag hoppas att du saknar mig, men att veta att du minns mig det känns skönt. Jag önskar bara att allt var annorlunda, att vi hade fortsatt vara så bra kompisar i stället för så som det är nu. Visst dte kanske är så att det var detta som skulle hända. jag tänker inte lika mycket på det längre, mest när jag lär känna nya människor för då slår det mig hur svårt allt sånt där blev och hur enkelt det var med dig.
men jag andas, jag minns och jag fortsätter med mitt liv och du med ditt. Jag lär känna nya m'nniskor och så gör du med, jag inser att jag försöker hitta något som liknar dig i varje människa medans du vill hitta såna som är som du så olik mig som möjligt. Men andreas du är en sån person som hamnar på listan med skaer man vill spola tillbaka tiden till bara för en liten stund. Kunde jag skulle jag låta tiden gå tillbaka till 2009 bara ett litet tag.
Men det jag jag inte så jag får minnas, och veta att du kommer alltid vara en vän jag aldrig glömmer!
Du fårn din värld, du så olik mig, du som var världens bästa vän. Jag från min värld, så olik dig, så kass vän som försökte vara en bra vän. du förlät. felet var nog bådas men felet var egentligen att våra världar aldrig skulle kunnat mötas. jag minns hur vi prata om att bara dra iväg, bort från bådas världar. jag vet hur du ville ta bort mig från allt som sårade mig. Men när du inte lyckades, när du blev personen som kunde sårat mig, när allt blev konstigt så försvann du. Jag hatar inte dig, jag hatar hur det blev.
Kanske saknar bara jag allt, kanske finns det något i dig som saknar, hur det än är så önskar jag att livet var så där enkelt som det var med dig.
detta var till dig andreas, bättre vän kommer jag aldrig få.
låt som passar typ.. speciellt. från 1:03


Kommentarer
gutte

Det var fint skrivet. Varför ska det alltid vara så svårt med förhållanden?



Här är en till låt för tillfällen som dethär:

http://www.youtube.com/watch?v=s_Zs7XS3XUo

2011-03-04 @ 23:41:46


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Zandra

Min blogg om mitt liv:)

RSS 2.0