This is my story!

Hade någon sagt till mig när jag var 15 år att jag en dag skulle ha en egen hund, jobba med hundar och vilja utbilda mig till att bli något som har med hundar att göra så hade jag aldrig trott dom. Visst jag var jätte duktig i spanien när vi jobbade med hundar där, men då tänkte jag inte på det och sen flyttade vi till fagersta och då glömde man liksom bort hur dte var att jobba med hundar. Men sen när mina föräldrar öppnade hunddagiset så liksom fanns ju saker kvar, men jag tyckte inte de var något jag ville jobba med. Men sen skulle jag ha praktik och då fick dom in Zorba på hunddagiset, hunden som faktikst kom att förändra mitt liv. Mamma och pappa såg väl före mig hur duktig jag var och frågade om inte jag ville försöka ha praktik hos dom och ta hand om Zorba, tyvärr fick jag inte det. Men jag var med en dag på hunddagiset då Zorba hade kommit och redan från början gillade vi varann. Zorba är en speciell hund:) som behövde då mycket träning osv. Men sen så när jag hade tid över så var jag mycket på hunddagiset och min praktik på våren var på hunddagiset och det var då jag började inse hur kul det var. Men Jag trodde inte ens då
på att jag skulle kunna gå med mer än max 2 hundar, jag tyckte att det var jobbigt att gå med 2 hundar. Men jag lärde mig massor. Sen var jag där under sommaren och sen i höstas så började jag liksom jopbba där helt. Långa dagar, mycket med luft, promenader och massa gos:) Man lär sig något varje dag. Zorba var mycket hemms hos oss med på slutet men sen slutade hon pga att hennes matte skulle flytta. Zorba fick mig att börja vilja ha en egen hund på riktigt. Alltså när jag var liten så ville jag alltid ha en egen hund, men nu blev det mer verkligt. Mne jag vill ju ha en valp och jobba med den, men kände inte riktigt om jag klarade det. Men i alla fall så flöt arbetet på och ja idag så skulle jag enkelt kunan gå med minst 4 hundar utan problem:) jag hantar små och stora hundar med vana. Sen började lillbosse där, border collie valpen som fick mig att verkligen vilja ha en egen hund och som fick mig att inse att jag klara nog det här. Så jag började leta efter "min hund" och först ville jag ha en stor hund, tänkte nog att det skulle bli som med Zorba då, men efter att ha sagt nej till att åka och titta på en hel del hundar då jag såg att de var inget för mig så tog jag kontakt med en i sala som hade jack russel valpar, för övrigt så var det den annonsen jag fastndade för först, men sen sa jag då att nej men jag vill inte ha en liten vovve och dom kostar säkert 10 000 kr. Men dom kostade inte så mycket och jag ville ha en. Så hon mejlade bilder på alla 6 valpar och jag bestämde mig för Fia eller siv som hon då hette. Sen åkte vi dit och hälsa på och och sen den 5 februari hämtade jag hem henne:) 2 månader var hon då:) Och nu har jag insett att det är verkligen hundar jag vill jobba med, känns som jag hittat rätt. Visst jag älskar att jobba med barn/människor men hundar ja det känns så rätt. Så tack vare alla hundar på hunddagiset, tack vara mamma, pappa tack vare Fia så har jag insett vad jag vill jobba med och tack vare allt det förutom Fia så vågade jag skaffa en egen hund. och tack vare min äslkade Fia så tror jag verkligen att jag kan klara allt.
Visst jag kanske inte jobbar hela livet med hundar men jag kommer aldrig ge upp med hundar. på något viss kommer jag alltid hålla på med hundar! Tänk vad livet är märkligt ibland:)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Zandra

Min blogg om mitt liv:)

RSS 2.0