ja vad ska jag säga.... killar och jag går inte ihop när de blir känslor inblandade:(.. jag är så rädd att bli lämnad att jag pressar de för hårt...... alla försvinner.... bläääääää....

den enda som faktiskt är kvar(som jag vet och förutom mina kompisar) är andreas. han är långt borta de är han, men han finns kvar!!!! vad jag än gjort och sagt finns han kvar.. men saken är den att jag mpste vänta på andreas.. han är värd de... men de finns andra saker som förstör... skitsammma..

mitt liv skiter sig alltid och sen ordnar de sig sen skiter de sig... de är som en berg och dalbana.....

jag önskar att jag kunde sluta tänka så mycket....

de värsta är väl att jakob säkert sover och nu har jag klantat mig!!!!!!