kärlek,vänskap och massa tårar

jag ska säga detta innan jag börjar... andreas om du läser detta,
misstolka inget.... bara läs de och försök förstå hur jag känner!




hur kan två vänner som inte träffats bråka så mycket?
hur kan de bli så fel allt?

jag och andreas borde inte bråka de borde inte bli så fel mellan oss och ändå blir de så.
han drar sig undan,´jag blir rädd och skyddar mig genom att bli sur och vi bråkar.
men de är så konstiga saker som sker... varför blir jag avundsjuk på andra tjejer andreas pratar om? de är ju hans liv och han och jag och är bara vänner. varför blir jag orolig när andreas varit i väg och kommit hem men inte sagt något till mig? döljer han något då? jag förstår inte varför jag bryr mig så mycket som jag gör... hmmm
och sen så överdriver jag alltid mina tankar, vilket andreas inte förstår mig med....
just ja vi har tappat varann lite.... andreas var alltid den som lyssna och förstod mig vad de än gällde men inte nu längre och han har verkar(alltså de känns så) som att han inte ser mig på samma sätt längre, vilket känns både skönt och tråkigt....
han har börjat få den riktigta bilden av mig, den som jag egntligen inte är, den jag blivit för att jag är rädd och skyddsmuren åker av....


Daniel säger att Andreas inte är bra för mig, att jag kanske får en bild av hur killar borde vara och sen kommer jag bara bli besviken... att jag kommer jämföra alla killar med andreas och sen när ingen är som han då blir jag besviken. Daniel tror även att jag kommer bli sårad igen!
han och jag snackade om vad jag vill med liv och vad som hänt i mitt liv som kan han påverkat mig, de var jobbigt.

varför kan inte mitt liv bara få vara en vacker saga och prinsessen hämtar sin prinsessa!

och om jag är en ängel, varför är jag då inte i himlen?



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Zandra

Min blogg om mitt liv:)

RSS 2.0