sitter och fixar lite inför i morgon... har ingen större lust att åka till västerås, måste vara seriös då ju och sen hatar jag att vara där andreas bor. hmm typiskt att de skulle bli skit med andreas nu när jag ska ha praktik. hmm vad är de ödet försöker säga mig? vad är de jag ska l'ära mig?
ska jag bara skita i andreas eller ska jag bara leva och se vad som händer... hmm

marcus mejla till mig för ett tag sen, han mådde bra.. jag saknar han inte eller jag saknar att ha någon
men mest saknar jag andreas,
jag saknar alla våra msn samtal, att jag kunde prata med han om allt, att han aldrig såra mig, att han lyssna, att han alltid förstod och alltid förlät. han är en av de bästa vänner jag haft.
jag vill inte att han ska försvinna helt och jag kan inte bara glömma för tänk om jag gör värsta misstaget, men de känns som jag blir sårad ju...


alla säger att de är bara att glömma han, för han var ju "bara" min msn kompis
men andreas var mer än så, svårt att förklara.
andreas såg på mig så som inegn annan gjorde, han såg den tjej som jag vill vara, den jag är bakom muren jag bygger upp, jag släppte in han i mitt liv och de slutade med att han typ försvann, allt blev så fel efter vi träffats och nu är allt nästan helt borta. den andreas jag lärde känna, min ängel han är inte kvar.....l eller han finns där, men han gömmer sig bakom andreas mur, där andreas inte vill ha problem, att de ska bli krångligt.
de sårar som sårar mig mest är inte att de andreas sa till mig inte var sant, de som sårar är att han bara svek mig ich inte var ärlig.
                                        

visst jag har andra att snacka med men ingen av de är andreas:(
och alla jag snackar med nu är antingen såna som bara vill en sak, eller som inte förstår mig,
eller som är problem...... de enda jag har nu är min blogg.
jag är trasig inombords och andreas fick mig att må bra och nu är tomrummet extremt tomt.
de värsta är att han verkar inte ens bry sig, som att jag inte betyder något.
och om de är så då har han ju ljugit för mig.
jag vet verken ut eller in. jag vill bara spola tillbaka tiden till när jag träffa andreas, då hade jag sagt till han
när han fårga mig hur jag k'nde, då hade jag sagt allt de jag ville säga..... och nu är allt försent och jag förlora mer än jag trodde.

att förlora marcus var lättare, för då hade jag någon som stä'llde upp
men att förlora andreas är skit, för nu har jag ingen att prata med och jag har förlorat den enda riktiga vän jag haft. trots allt andreas gjort och sårat så sr jag fortfarande på¨han på samma sätt som förut. han är verkligen speciel och vad som än h'änder så kommer ingen kunna ta hans plats, andreas kommer alltid vara min ängel(han rädda mig ju). så andreas om du läser detta så vill jag bara säga att jag saknar dig.