saker känns lite jobbiga idag för de är 3 veckor sen sen jag var med marcus! jag kommer överleva fast de gör ont.
men jag saknar han. läste hans blogg nyss från tiden vi var ihop och då älska han mig över allt annart de gör ont att läsa om hur han älskat mig och hur mycket jag betydee och nu typ två månader senare betyder jag ingenting, de äör svårt att förstå.....


de finns ett par saker som kommer bli jpbbiga att komma över, att marcus inte vill prata, att jag aldrig får en chans att göra om saker, att jag inte uppskattatde tidnejag fick med han.... jag önskar jag gjort de. tagit vara på vår tid tillsammand i stället för att klaga. men som sagt man inser de inte förrens de är försent..

när allt känns tungt då börjar jag funderar på vad marcus gör och sen slår de mig att jag kommer aldrig vara en del an hans liv igen....

de värsta är nu att de verkar som att Emelie och Andreas slutat prata med mig!